Peter Kadhammar: Storebror är här

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-09-20

Här är en kul fotnot till Sveriges moderna politiska historia:

På justitiedepartementet finns en gemytlig statssekreterare som heter Dan Eliasson. Han är en sympatisk karl på 44 år som man skulle kunna tro är jurist bland många.

Men Eliasson har djupa rötter i arbetarrörelsen. Hans farfar var kommunist och med om demonstrationerna i Ådalen –31. När soldaterna hade skjutit fem arbetare till döds sprängde Eliassons farfar järnvägsspåren så att militären inte skulle kunna föra upp förstärkningar.

Om något liknande skett i dag hade Dan Eliassons farfar betraktats som terrorist.

Det gjorde han väl på sätt och vis då också. Han fick nio månaders fängelse. Under världskriget internerades han med andra kommunister, syndikalister och radikala socialdemokrater i det ökända lägret i Storsien.

Dan Eliasson är stolt över sin farfar, en kämpe i det arbetande folkets tjänst, och berättar anekdoten när vi träffas i hans stora tjänsterum på justitiedepartementet. Jag ska få en föredragning av vilka lagar som är på gång i kampen mot terrorismen. Jag har bett att någon tjänsteman ska ge mig en redovisning, men pressekreteraren Linda Romanus vill att jag ska träffa

Eliasson.

Det är alldeles för hög nivå, säger jag. Jag vill bara ha en genomgång av fakta.

Jo, Dan vill ta det här, säger Romanus.

Orsaken till det är, förstår jag när jag sitter mittemot Eliasson, att han inser att alla förslag som ligger i pipeline är kontroversiella och genomgripande i det samhälle som vi säger är så öppet och demokratiskt. Statssekreteraren, justitieminister Bodströms närmaste man, vill personligen ge en föredragning. Så att det inte blir några missförstånd.

– Det politiska klimatet har förändrats, säger Eliasson. Det var mer debatt om integritet för femton, tjugo år sedan. Nu säger mannen på gatan: Ös på!

Och det är vad regeringen, utan opposition i riksdagen, gör.

Nästa år kommer riksdagen, på regeringens förslag, att fatta beslut om en ny lag som ger polisen rätt att bugga.

Den har länge varit på regeringens önskelista, även om det är oklart hur effektiv buggning egentligen är. För fem år sedan kritiserade lagrådet regeringens dåvarande förslag för att det inte visade att buggning faktiskt är ett effektivt vapen mot brottslighet.

Efter terroristdåden i USA 2001 och kriget i Irak, som spillt över till Europa, finns ingen opposition mot något som bär etiketten ”terroristbekämpning” – trots att Sverige inte drabbats av något terroristdåd.

Nästa år ska det också bli klartecken för ”preventiva tvångsmedel”: dolda kameror och telefonavlyssning av personer som inte är misstänkta för brott, men som kan misstänkas för att så småningom bli misstänkta för brott.

Dna–registret ska utvidgas så att det omfattar alla som dömts till fängelse eller är skäligen misstänkta för brott som kan ge fängelse.

Regeringen arbetar inom EU för en gemensam lag om lagring av uppgifter från telefon– och datatrafik. Polisen ska i efterhand kunna undersöka vem som har ringt vem, och var de befann sig när de talade i telefon. Och vilka hemsidor de besökt på nätet.

På försvarsdepartementet ligger sedan i juli en skrivelse som föreslår att Försvarets radioanstalt, vars uppgift är att spionera på radiotrafik i omvärlden, även ska få övervaka datatrafiken över Sveriges gränser. FRA kan på uppdrag av Säpo (och andra myndigheter) lägga in sökbegrepp som ”al–Qaida” och ordkombinationer som ”bomba USA” och hundratals eller tusentals varianter på detta. Så fort någon skriver misstänkta ord i ett mejl som passerar över Sveriges gräns säger det – pling! – och en kopia hamnar hos FRA på Lovön utanför Stockholm.

Samma dag jag talar med Dan Eliasson föreslår regeringens utredare Olof Egerstedt att militären ska få sättas in mot terrorister i Sverige.

Då pratar vi om Särskilda skyddsgruppen, SSG, rikets hemliga elitstyrka, våra egna James Bond, som med all sin dödliga kunskap ska kunna sättas in mot, säg, skäggiga och vildögda islamister som tagit kungafamiljen som gisslan.

– I grund och botten är utvecklingen tråkig, säger Dan Eliasson. Det är ingen rolig politisk gärning att bejaka en massa tvångsmedel.

Och så berättar han om sin farfar, han som sprängde järnvägsspåren uppe i Ådalen. ”I dag hade han varit terrorist. Jag är stolt över farfar”, säger statssekreterare Dan Eliasson.

Han vill inte jämföra sin farfar med dagens terrorister. I dag är terrorismen ... massmord ...

Vem kan invända mot att vi måste skydda oss mot alla faror som lurar? Terrorister, mc–ligor, människohandlare – staten kan bekämpa dem alla så mycket effektivare om polisen får bugga, avlyssna, filma, övervaka och sätta in militära elitstyrkor.

Det är länge sedan vi passerade årtalet 1984, och det är länge sedan medier, politiker och vanliga medborgare talade om storebrorsamhället. Inte ens efter mordet på statsminister Olof Palme 1986 var det tal om några av de åtgärder som nu anses så självklara att de inte behöver debatteras. Då, efter Palmemordet, ville den inkompetente polischefen Holmér och hans fantasifulle vän Ebbe Carlsson bugga kurder men fick inte.

De försökte i alla fall, men deras hantlangare åkte fast med den olagliga utrustningen som de försökte smuggla in från England.

I dagens samhälle hade det inte varit något problem för en Hans Holmér. Ös på!

Det är faktiskt inte så att samhället ska konstrueras för att möjliggöra största möjliga övervakning av medborgarna, skrev någon efter den buggningsskandalen i slutet av 80–talet.

Men det är så länge sedan.

Samhället konstrueras för effektivaste möjliga övervakning av medborgarna, och ingen bryr sig.

Storebror, det är väl ett underhållningsprogram på teve?

Peter Kadhammar