Sorgen skärper seendet

BARBRO WESTLING läser Sebald – och vill genast börja om igen

helskärm

Det är faktiskt svårt att veta var man ska börja, så överflödande rik på värdefullt innehåll och språklig lyster är W?G Sebalds Saturnus ringar. Ulrika Wallenströms översättning står i perfekt samklang med Sebalds charmfullt sakliga tyska. Inte ett ord förefaller onödigt eller illa valt i denna volym! På så sätt känner vi igen oss från Sebalds succébok Austerlitz. Saturnus ringar bygger dock på noteringar som författarjaget gör under vandringar i östra England, i landskapet Suffolk, vid Nordsjön.

Berättaren är ensam på sin vandring. Det är förutsättningen. Ofta sitter han länge, lyssnande, blir kvar på en bortglömd plats. Kring historiska personer och vittnesmål växer noteringarna ut till berättelser som vindlande vackert väver samman nutid med dåtid. Oförutsägbarheten i detta vävande, aldrig vet man vilken tråd som följer härnäst, gör att man som läsare fängslas av texten.

Den första av bokens tio delar utgår från den engelske 1600-talsläkaren Thomas Browne vars skrift Pseudodoxia Epidemica i ett högtflygande språk sökte skapa överblick över vår jordiska tillvaro och universum. Sebald ser Browne i Amsterdam: ”Trots att det ingenstans finns klart belagt är det mer än troligt att Browne inte kunnat undgå att höra denna dissektion annonseras utan varit närvarande vid den spektakulära händelsen som förevigats av Rembrandt i hans porträtt av kirurggillet, allra helst som doktor Nicolaes Tulps anatomiföreläsning, som ägde rum varje år mitt i vintern, inte bara var av största intresse för en blivande medicinare utan dessutom ett betydelsefullt datum i den dåtida societetens kalender, den societet som enligt eget förmenande just steg ur mörkret ut i ljuset.”

Det är inte en medvetandeström, utan snarare en litterärt gestaltad ström av personligt valda fakta. Lugnt kommer dessa upplysningar och förbinds efterhand med varandra, i tid och rum, så att bilden av historien framstår i klar dager.

Ett program på BBC om den okände Roger Casement försätter vandraren i slummer, men för honom likväl in mot det koloniserade Kongo, där utsugning, slavarbete och massdödande fick aktierna i Compagnie du Chemin de Fer du Congo att stiga till skyarna. Här finns Casement som sanningsvittne och brittisk konsul i Boma, här finns Joseph Conrad och Mörkrets hjärta. En förödande glimt av kolonialismens grymhet som Sebald via Casements politiska engagemang följer vidare till Irland.

Via en kulturhistorik över silkesodling sluter Sebald historiens blodtörst med en betraktelse över 1800-talets svarta begravningssiden. Detta tyg kom någonstans ifrån, kanske från Willett & Nephews sidenväveri i Norwich innan det slog igen.

Filosofins klassiska insikt om att allt med tiden övergår i sin motsats förvaltar Sebald med en sorg som inte förblindar utan tvärtom skärper seendet. Vandraren äter den av ålder hoptorkade panerade fiskbiten på det en gång eleganta promenadhotellet i Lowestoft och registrerar stadens förfall med skarp och medkännande blick.

När jag efter fullbordad läsning slår ihop boken infinner sig omedelbart en känsla av saknad. Jag vill börja läsa den igen. Säg inte att detta är för svårt, säg att det är viktigt och ge denna bok till alla gymnasieelever!

Roman

Barbro Westling (kultur@aftonbladet.se)