ÄKTENSKAPLIGT HELVETE PÅ HJUL

GUNDER ANDERSSON läser romanen Himlen förändras: ”Det är obegripligt att den inte översatts förrän nu”

Den litterära "roadmovien" blev en genre inom amerikansk litteratur i och med Jack Kerouacs On the Road på 50-talet. Även Gilbert Sorrentino rörde sig i beatkretsarna, från början som halvdan poet innan han 1966 slog till med romanen Himlen förändras, som nu äntligen hittat till Sverige.

Vi möter ett gift par med två barn och inlånad chaufför som genomkorsar den amerikanska kontinenten från New York till San Francisco. Slutmålet är Mexiko, där maken/berättarjaget hoppas det krisande äktenskapet ska kunna sys ihop igen.

Det är ingen rätlinjigt berättad historia, Sorrentino använder sig flitigt av kollagets klippteknik, med hopp i tid och rum, och flashbacks för att belysa bakgrunden. Medan Kerouacs bok på många vis var mer endimensionell finns här oavbrutet en dramatisk förtätning, ibland urladdat till ett Strindbergskt äktenskapshelvete på hjul.

Under denna jakt mot nollpunkten - för man inser tidigt att allt går åt helvete - växlar klimaten oavbrutet, familjen möter allt från tropisk hetta till isande kyla. De symboliska övertonerna är påtagliga, det är som att naturen och landskapet invaderar det mänskliga psyket. Men även miljöskildringen i stort är påträngande, med alla dessa sjaviga motell och sjabbiga hak och trista, enahanda kåkstäder "langt nol i helvitta", för att hämta en rad från Helmer Grundström.

Ett särskilt ont öga har Sorrentino till Södern, som han med vällustig avsky skildrar som ett eldorado för

svinrika, kulturlösa bondläppar med fascistiska värderingar.

Himlen förändras är helt enkelt en fascinerande bok. Det är obegripligt att den inte översatts förrän nu.

Roman

Gunder Andersson