Fast i Koranen

...men annars är Ayaan Hirsi Alis självbiografi fascinerande, skriver PETTER LARSSON

Det kanske inte är avsikten, men den holländska politikern Ayaan Hirsi Alis självbiografi En fri röst kan läsas som en uppmaning till Europa att öppna sina gränser. Här berättas om flyktingflickan Ayaan, dotter till en somalisk motståndsman, och hennes kringflackande uppväxt i Somalia, Kenya och Saudiarabien.

Boken växer ut till en bred skildring av samhällen präglade av den otrygghet, det våld och tvång som är vardag i stora delar av den fattiga världen – och vars invånare EU:s gränsvakter och viseringssystem syftar till att stänga ute från möjligheten till ett anständigt liv.

Det är en rafflande, detaljrik och nyanserad berättelse, uppbyggd kring både dråpliga och förfärliga anekdoter. Också förtryckarna får känslor och färger – inte minst fadern Abeh är mångbottnad; religiös pragmatiker och politisk idealist, ömsint ibland, men också hänsynslöst frånvarande. Om En fri röst inte hade varit en lysande självbiografi, hade den kunnat vara en utmärkt roman.

Det tema som mullrar bakom historien för att då och då bryta fram är kvinnoförtrycket; kvinnorna som hänvisas till familjen och tvingas bära heltäckande slöjor, den ständiga favoriseringen av pojkarna, småflickor som tvångsgifts och våldtas, de fasansfulla könsstympningarna.

Men Hirsi Ali berättar också om motståndet, försöken till utbrytning. Modern flyr till Aden för att ta makten över sitt liv, men återvänder och internaliserar sin underordning; systern Haweya skaffar sig en sekreterarutbildning för att kunna stå på egna ben. Och Ayaan Hirsi Ali själv, blir den i familjen som fullbordar flykten. På väg till mannen hon gifts bort med i Kanada gömmer hon sig i Holland, ljuger sig till asyl, får lägenhet och ett antal skitjobb, och dras in i politiken.

Flykten är den sista delen i en lång process av personlig frigörelse, som börjar med att barnet Ayaan läser Enid Blytons femböcker och annan subversiv litteratur och får del av en annan värld med andra normer. Se där en klassisk upplysningsberättelse: ge människor kunskap om att något annat är möjligt, och de kommer att förändra sina liv.

Jämfört med pamfletten Kräv er rätt! (Bonnier fakta, -05) är politiken nedtonad. Ayaan Hirsi Alis välsignelse och förbannelse är ju att hon lagt fram sin oförsonliga islamkritik mitt i den våg av islamofobi som svept fram efter 11 september.

Det har lyft henne själv in i politikens centrum i Holland, men också gjort hennes tankar till vapen i det civilisationernas krig som fanatikerna på båda sidor är i full färd med att suggerera fram. Lite orättvist är det, Hirsi Alis projekt är ju inte att hetsa mot muslimer, utan att verka för kvinnofrigörelse. Men man kommer inte ifrån att hon håller sig med en närmast kolonial världsbild, där det upplysta västerlandet – modernt, jämställt, friheten förverkligad – speglas i den islamiska världens dogmatism, fattigdom och ofrihet.

Skulden för detta läggs ensidigt på islam – inte ett ord om kolonial utplundring eller orättvis världshandel. Kanske är en förklaring till denna fixering vid religionens betydelse att Hirsi Ali själv läser Koranen bokstavligt och konstaterar att radikala islamister har stöd i skriften för sina auktoritära idéer. Den stora majoritet av världens muslimer som lyckas jämka islam med idéer om fred och tolerans är däremot lurade, anser hon.

Men det skulle ju faktiskt kunna vara så att majoriteten har rätt.

Självbiografi

Petter Larsson (kultur@aftonbladet.se)