Hemligt blir synligt – och tvärtom

Barbro Westling läser en avhandling om queer arkitektur

Tråkiga hus och fina, gamla och nya, vem lägger märke till arkitektur? Är inte människor, och vad de gör, en del av vad den kan betyda? Mot arkitekturen som neutral bakgrund har Katarina Bonnevier skrivit en avhandling på engelska om feministisk queer arkitekturteori. Det är en bok som handlar om de undangömda kvinnorna bakom och i husen. Om att hus blir vad man gör dem till.

En av de få kända kvinnliga arkitekterna under 1900-talet, Eileen Gray, frågade sig varför det bara var arkitekturens utsida som räknades. Var det för att männen ägnade sig åt den? Själv intresserade sig Gray för interiören och dess försköning. I sitt berömda hus på franska rivieran, E1027, lät hon dolda ingångar, dubbeltydiga inskrifter och öppnande/stängande arrangemang bjuda in till ett annat och normbrytande sätt att leva. Gray var själv lesbisk, eller queer, som Bonnevier föredrar att kalla det.

Behind Straight Curtains är också en avhandling som avviker från den gängse normen. Skriven i dialogform, som tre föreläsningar inför en medagerande publik, vill den vara ett slags teater. Det stannar dock vid ett trivsamt bekantgörande av kulturhistoriska miljöer där föreläsaren beskriver och gör utvikningar utifrån ett icke-heterosexuellt perspektiv. Härnäst lär vi känna den skandalösa lesbiska författaren Natalie Barney via den exklusiva salong hon höll på 20, rue Jacob i hjärtat av Paris från och med början av nittonhundratalet. I det undanskymda lusthuset vigt åt kvinnokärlek och vänskap blandades lek och iscensättning med intellektuella övningar och Bonneviers förtjusning över denna parisiska queerkultur går inte att ta miste på – så vill hon se Café Copacabanas salong i Stockholm!

Sin forskning bygger Bonnevier på existerande material som hon tolkar och sätter i sammanhang. Hon uppbådar dåtidens och dagens feminister och queerteoretiker som får instämma och lägga till. Selma Lagerlöfs ombyggnad av Mårbacka tolkar hon som en manlig förklädnad, tillkommen för att skyla det lesbiska liv som levdes där. Arkitekturen skvallrar, men bara lite. Fem pelare, i stället för heterosymmetriska fyra, det räcker.

Katarina Bonnevier kombinerar sitt avtäckande av det queera i arkitekturen med en förälskelse som går i motsatt riktning, mot det hemliga. Det kan verka motsägelsefullt, att samtidigt synliggöra och vilja dra sig tillbaka in i salongens queera utopi. Kanske är det bara följdriktigt i vår hysteriska tid av spektakulärt avvikande. Det är dock inte bra för boken att Behind Straight Curtains delvis själv blir ett undangömt rum genom sin lite slängiga argumentering för de redan invigda.

Arkitektur

Barbro Westling (kultur@aftonbladet.se)