Klass- skillnad
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-07-10
”Det mest insiktsfulla jag läst på evigheter”
Även om det känns som att rätt mycket handlar om klass just nu, är det som vanligt inte så mycket som handlar om medelklassen. I alla fall inte ur något utifrånperspektiv som utmanar medelklassens självbild. De mest klarsynta medelklasskildringarna hittar man därför ofta där det antagligen inte ens var meningen att de skulle finnas - exempelvis i engelska feel good-romaner av manusförfattare till tv-serier. David Nicholls På vinst och förlust ser ut som en tacky underhållningsroman och marknadsförs som en "hejdlöst rolig" bok för gillare av Nick Hornby, och det är den förvisso. Men mest av allt är den - väldigt överraskande - en otroligt lyckad klassreseskildring.
Huvudpersonen, nittonårige Brian Jackson, drömmer om en vackrare tillvaro med bildning och stil när han lämnar sin deprimerande och arbetarklassiga hemstad där allt är grått, alkoholiserat och luktar kål. Han ska läsa litteraturvetenskap, och alla som någonsin satt sin fot på en fristående humaniorakurs på ett universitet vet att det finns få platser som är mer skoningslöst dominerade av kulturmedelklassen med Den Goda Smaken.
På vinst och förlust är lite som en Den hemliga historien light (fast utan klassisk grekiska och stilfulla mord - mer hemjäst öl i tandborstmuggar och Jeopardy-kunskaper) och Brian är en romantisk hjälte som går till frisören och ber om att bli klippt som någon i tv-serien En förlorad värld, medan hans arbetarklasskompisar i hemstaden tycker att han är bögig som läser poesi och att det dessutom är en suspekt sysselsättning i största allmänhet - vad blir man? Vad ska man ha det till?
Brian själv är mest upptagen med att tråna efter Kate Bush-lookaliken Alice (detta är år 1985, man lyssnar på New Order och "konservativ" är det värsta skällsordet av alla) under ett uppnålat vykort föreställande Henry Wallis Chattertons död.
Fast själva intrigen är egentligen ointressant, det är detaljerna som är fantastiska. Som beskrivningen av Alices familj: hennes pappa producerar konstprogram åt BBC, gillar att gå omkring naken och äger tre hus - men bara en tv. Och i det tv-lösa herrgårdsliknande sommarhus där Brian tillbringar en farsartad helg är det kallt och bohemiskt ostädat. "Det är kanske själva beviset på att man är verklig, fullt autentisk och genuin övre medelklass - förmågan att vara frusen och smutsig med ogenerad självsäkerhet", tänker Brian. Det är det mest insiktsfulla jag läst på evigheter.
Roman
Therese Bohman
