Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Verner, Valter

”Jag tog på mig skulden för mammas självmord”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2005-09-18

Amos Oz har skrivit en släktkrönika

Amos Oz är Israels störste författare.

I hela sitt liv har han förträngt den händelse som påverkat honom mest - moderns självmord.

-Inte förrän nu när jag inte

längre är arg på henne har jag kunnat skriva om det.

Störst i Israel Amos Oz har sedan debuten 1965 gett ut ett 30-tal böcker.

Det tog 50 år innan han vågade närma sig det trauma som drabbade honom som 12-åring och som han skildrar i sin nya bok "En berättelse om kärlek och mörker".

-Jag kände mig så oerhört sviken. Jag såg på henne som om hon lämnat mig och min pappa för en älskare och försvunnit utan ett ord till förklaring. Jag var också arg på min far, tänkte att det måste ha varit något fel på honom eftersom han inte kunde behålla denna vackra kvinna. Jag var även arg på mig själv. På barns sätt tog jag på mig skulden - mamma sa åt mig att borsta tänderna varje kväll och det gjorde jag inte. Om jag varit lydigare kanske hon hade velat leva.

Pratade aldrig om mamman

Amos Oz säger att efter moderns död talade han och hans far aldrig mer om henne.

-Vi nämnde aldrig hennes namn, inte en enda gång. Om vi någonsin kom i närheten av det var det alltid som "hon " eller "henne". Jag talade aldrig heller om henne med min fru eller mina barn. Och efter min fars död talade jag knappt om honom heller.

Amos Oz flyttade som 14-åring till en kibbutz där han skapade sig ett eget liv och kom att stanna i över 30 år.

-Jag ville leva ett annat liv än mina intellektuella släktingar, bli stark och jordnära och ägna mig åt kroppsarbete.

Men hans författarbegåvning tog ändå ut sin rätt och kibbutzkollektivet gav honom möjlighet att skriva några dagar i veckan.

"En berättelse om kärlek och mörker" har hyllats världen över som ett mästerverk. Det är en storslagen släktkrönika, en målande skildring av den judiska kulturen i Östeuropa i början av 1900-talet med många fascinerande porträtt på excentriska familjemedlemmar. Men också en beskrivning av den förföljelse judarna var utsatta för och som tvingade många av dem att utvandra till Palestina. Amos Oz föräldrar kom dit på 30-talet. Modern hade studerat vid universitetet i Prag och fadern hade en examen i litteratur från universitetet i Vilnius.

-Min far kunde läsa sexton språk och tala elva. Min mor talade fyra eller fem. Men det enda språk de lärde mig var hebreiska. Kanske fruktade de att språkkunskaper skulle få mig att exponeras för locktoner från Europa, denna underbara, mordiska kontinent.

Lyckligt gift sedan 45 år

Fadern fick arbete som underbetald bibliotekarie, modern blev hemmafru. Familjen bodde i en liten, mörk källarvåning i Jerusalem och hade ständigt ont om pengar.

-Min mor läste jämt, hon flydde in i böckernas värld. Hon sov inte på nätterna och blev mer och mer deprimerad. Jag fick intrycket att mina föräldrar aldrig talade med varandra om känslor, de talade bara om litteratur. Och deras äktenskap var mycket olyckligt.

Amos Oz själv har varit gift med samma kvinna i 45 år. De träffades som tonåringar på kibbutzen och har tre vuxna barn.

-Jag tycker alla människor som lyckats vara gifta i över 40 år borde få medalj.

Han berättar att han och hans hustru Nily som nygifta bestämde sig för att de ville leva som äkta makar i en Fellini-film, inte i ett Ingmar Bergman-drama.

-För att få ett äktenskap att fungera är det viktigt att man kan sätta sig in i hur den andra personen tänker och känner, en gnutta humor skadar inte heller. Men framför allt ska man skrika när man blir arg. En halvtimme, en timme - sen har ilskan gått över.

Fakta: Amos Oz

Amos Oz boktips till...

3 svar från Amos Oz

Ingalill Mosander

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln