Allvar & flabb

helskärm

Ronny Olovsson har skrivit en bok om sin dotter - det bästa kapitlet handlar om hans pappa. Det är nämligen den enda gången han över 237 sidor vågar, eller kanske vill, bli riktigt allvarlig. Det är givetvis inte alltid helt nödvändigt att vara bekymrad inför livet, och Ronny Olovsson klargör tydligt i sitt väldigt defensiva förord att han inte är en författare, bara en "genomsnittscynisk kvällstidningsjournalist", men tagen på visst allvar vill han väl ändå bli?

Ronny Olovsson får i sitt pappa-kapitel plötsligt chansen att lämna det überkäcka språket, den kvicka krönikan, det putslustiga. Och han tar den. Det är ett kort, sorgligt, fint stycke, skrivet med personlighet och stil, spetsat med lite Norrlandsnostalgi och uppriktig sentimentalitet. Ronny Olovssons lista över de fjorton barn som hans farmor födde är, i en bok fylld av just listor, den enda riktigt läsvärda och drabbande uppräkningen. Det är en djupdykning som i dubbel bemärkelse skapar liv i både bok och författare.

Han har tyvärr inte tid att dröja där.

Ronny Olovssons bok om pappalivet blir istället en språkligt "festlig" utflykt. Som läsare riskerar man att bli andfådd redan på sidan elva. Utmattad på sidan tjugosju.

Självklart finns det något grundmurat fint i en pappa som så uppenbart tycker om att vara pappa, älskar sitt barn och kämpar hårt med sitt äktenskap, men det blir lite väl mycket lillgamla tips och fiffiga förslag - och alldeles för få originaltankar. Det finns nog inget i en mans liv som föder så många disparata funderingar som just faderskapet. Ronny Olovsson uppehåller sig uteslutande vid fördomsfulla bilder av "knasiga" pappor som gör "knasiga" saker. Synd.

Hundraprocentigt knasigt blir det mot slutet, i stycket Glädjekalkylen. Ronny Olovsson har sida upp och sida ner fullständigt pratat omkull varenda tvivlare om det stora i att bli pappa, det ännu större i att vara en bra och en närvarande pappa, och han har nyss med precis övertygelse pläderat för att män absolut inte får, kan eller bör missa att vara med sina barn. Det är bara idioter som inte tar pappaledigt. Det är bra för dig, bra för familjen, viktigt för samhället.

Tar Ronny Olovsson själv ut någon pappaledighet? Nej, han hade inte tid till det! Han blev nämligen erbjuden ett nytt spännande arbete - och då övertalades han av sin fru (!) att välja jobbet före dottern. Säkert, Ronny.

Man kan läsa hela Ronny Olovssons bok som en krönikesamling, och hitta en och annan dråplighet att flabba åt med grabbarna - men tror på det, det gör man inte.

Handbok

Johan Croneman (kultur@aftonbladet.se)