Detta liknar inget annat

Det har sagts förr, men förtjänar att upprepas: Claes Hylinger liknar ingen annan i svensk litteratur. Han är det lätta handlagets mästare, flanören som förmår utvinna oväntade poänger ur de banalaste vardagligheter. Så även i den nya boken, Hotell Erfarenheten, med opretentiöst nedslag i vad som pretentiöst kan kallas livets flod.

Han skriver med samma självklara enkelhet om allt från hotellerfarenheter till Eric Hermelins persiska översättningar, vädrets växlingar och Churchills erfarenheter från boerkriget. I avsnittet om fotbollsproffset "Säffle"-Gunnar Andersson, skyttekung i franska ligan på 50-talet, vill jag dock sätta en liten bock i kanten: han stannade inte i Frankrike efter proffstidens slut, han återvände till Sverige och en misslyckad, tvåårig tränarsejour för IFK Arvika innan han återvände till Marseille och söp ihjäl sig.

Det är givetvis en marginell invändning. Hylinger är en författare som bär bortom alla trender, dramaturgi kan han inte stava till och han skriver stundom naivistiska, rimmade verser som om 40-talet aldrig funnits och julen varade hela året. I hans prosa finns en omedelbarhet och en förförisk, tillbakalutad attityd till tillvaron som givetvis är något helt annat än brist på allvar. Han framstår som ett mänskligt läskpapper som suger i sig livserfarenheter och läsefrukter och förmedlar dem utan att filtrera dem genom något teoretiserande raster. Det är mycket suggestivt och charmfullt.

Berättelser

Gunder Andersson (kultur@aftonbladet.se)