Valet handlar inte om dem

Inför franska presidentvalet nu på söndag läser jag Torun Börtz Betongen brinner, om förortskravallerna hösten 2005. Krigsjournalister från hela världen kom till Frankrike för att skildra upploppen som även spred sig till Belgien och Tyskland. De började i Clichy-sous-Bois och rasade i tre veckor. Två pojkar brändes till döds vid en transformatorstation efter att ha jagats av polis utan anledning – bara en av dagliga polistrakasserier mot invånare som saknar allt utom frustration och utanförskap.

De flesta har invandrarbakgrund, många rötter i Algeriet. För inrikesministern och presidentkandidaten Nicolas Sarkozy var förklaringen därför enkel: det var muslimerna, polygamisterna, rapmusikerna, terroristerna, det ouppfostrade slöddret som satte landet i brand. Le Pen gav honom stående ovationer, även om han kände sig hotad av att Sarkozy tog över Nationella frontens retorik.

Att förorterna är en nykolonial spegel framgår tydligt av Börtz intervjuer med bilbrännare, arbetslösa, högutbildade utan jobb, pensionärer, socialarbetare, lärare, kulturarbetare och kvinnoaktivister. Det var den franska rasismen och klassföraktet som fick ungdomar över hela landet att kasta sten och brandbomber.

Frankrikes framtid avgörs av vilka möjligheter invånarna i de här betongförorterna ges att leva sina liv, men det är som vanligt inte dem valrörelsen handlar om – annat än i form av högerpopulistisk valpropaganda.

Samhälle

Åsa Linderborg