Värsta historien

GUNDER ANDERSSON ser bröderna Lindström göra ett scoop

helskärm

På 80-talet utlöste den senare förolyckade Dag Stålsjö med sina tv-program en rasande debatt kring det som kallades "Svearikets vagga", där han hävdade att Västergötland hade en betydligt större betydelse för nationen Sveriges tillkomst än som tidigare sagts. Den etablerade sanningen var att Uppland varit drivande hela tiden, trots att kungarna höll till i Västergötland och på Visingsö och Uppland var det sista landskapet som kristnades. Ett av programmen fälldes i Radionämnden, det kanske mest skandalösa beslutet i nämndens historia. Det kan inte vara Radionämndens uppgift att kvälja dom i akademiska tvistefrågor.

Sedan dess har mycket vatten runnit genom Fyrisån, och Upplandsförespråkarna är sedan länge på defensiven. En stor insats gjorde Dick Harrison med Jarlens sekel häromåret. Nu kommer bröderna Fredrik och Henrik Lindström med en mer populärhistorisk bok på samma tema: Svitjods undergång och Sveriges födelse. Med Svitjod menas då i huvudsak Uppland.

De karakteriserar boken som "en tredje ståndpunkt" i denna infekterade fråga och menar att en stor del av kraften i Sveriges omdaning under 1200-talet kom västerifrån, men att saken är mer komplicerad än så.

De skildrar vägen till Sveriges kristnande, men fokuserar på maktstriderna under 1200-talet, där de så kallade folkungarna blev en alltmer framträdande grupp i kampen om makten.

"Folkungarna" lokaliserades förr till Östergötland. Numera talas om "de äkta folkungarna", en oppositionell grupp stormän med säte i Uppland, närmare bestämt strax norr om Mälaren kring Enköping och Västerås, främst i folklandet Fjärdhundra. Det var också där ett par avgörande drabbningar kom att stå. Samtidigt var landets stormannaätter hopgifta med varann till höger och vänster, och lojaliteterna inte alltid solklara. Riksbyggaren Birger jarl var själv släkt med vissa av de folkungar som gjorde uppror mot honom.

Två händelser var avgörande för framtiden: Birger jarls seger i slaget vid Sparrsätra 1247, som i förlängningen ledde till att kungapretendenten Holmger Knutsson miste huvudet och träffningen vid Herrevadsbro 1251, då en militärt underlägsen Birger jarl med en biskop Kols hjälp lurade upprorsledarna att komma till förhandlingar - varpå han omedelbart lät halshugga allihop. Ett illdåd som sände ekon ända ned till Rom - men som påven förlät honom.

Vad var då den så kallade knäckfrågan? Det handlade om Sveriges närmare anknytning till Europa, det vill säga den katolska kyrkan. Påvedömet krävde en stark kungamakt, regelbunden skatteindrivning och mycket annat.

Allt detta motsatte sig de av hävd självständiga uppländska stormännen, medan man i Väster- och Östergötland såg framtida fördelar med arrangemanget. Bröderna Lindström gör intressanta jämförelser med 1990-talets strid kring EU-anslutningen, där ja-sidans seger var ungefär lika hårfin som Birger jarls.

Det är i det inrikespolitiska sammanhanget man ska se etablerandet av Stockholm som en knutpunkt i Mälaren, menar författarna. Inte enbart som ett försvar mot yttre fiender utan lika mycket som ett värn norrut, ifall stormännen i Uppland skulle hitta på nya dumheter. Det gjorde de också, 1280, med lika misslyckat resultat.

I sin genomgång av detta suddiga skede i svensk historia får Fredrik Lindström rikliga möjligheter att demonstrera sina lingvistiska kunskaper. Boken kommer också med några uppgifter som närmast kan betecknas som scoop.

Platsen för orten Gestilren, där ett slag mellan de erikska och sverkerska kungaätterna stod 1210, har alltid varit en tvistefråga, det har gissats någonstans i Västergötland, i närheten av Lena (=Kungslena), där de två kungaätterna drabbade samman 1206. Här lokaliseras platsen till Fjärdhundraland, en ort som numera heter Gästre, någon mil norr om Sparrsätra. Ännu på 1600-talet hette den Gestilren.

Även Herrevadsbro har varit försvunnet från kartan, historiker har gissat någonstans i närheten av Kolbäck. Författarna beger sig dit - och på gästgivaregårdens à la carte-matsedel upplyses att strax utanför, på gården, halshöggs upprorsledarna 1251. En rätt makaber upplysning på en matsedel, kan tyckas. En bit längre ned gör ån en krök, kallad Herrevadet. Där var förr en bro - och där finns nu en oansenlig minnestavla. Så var den gåtan löst.

Med sitt populärvetenskapliga anslag är bröderna Lindströms bok kunnig och intresseväckande, den redovisar och resonerar mer än den hårdrar tveksamma teser. Att läsa den är som att lyssna till en engagerande föredragshållare, jag tycker mig oavbrutet höra Fredrik Lindströms röst från språkprogrammen i tv.

Historia

Gunder Andersson (kultur@aftonbladet.se)