Mer av mörkret

I början av Joseph Conrads roman Mörkrets hjärta finns en episod där Marlow tillsammans med några vänner gör en tur på Themsen med segelfartyget Nellie; de ankrar i väntan på att tidvattnet ska vända. Marlow reflekterar då över floden och mörkret. Och historien. "Också det här stället var på sin tid en av jordens mörka platser. /.../ Erövringen av jord, som för det mesta består i att ta den ifrån folk som har annan hudfärg eller aningen plattare näsor än vi själva är ingen vacker hantering när man synar den lite närgånget."

I en ny utgåva av Conrads roman, dessutom nyöversatt av Einar Heckscher, tar Gunnar Fredriksson upp den avgörande aspekten på boken; Mörkrets hjärta är den mest inträngande skönlitterära kritiken av kolonialismen, skriven som den är under den brittiska imperialismens höjdpunkt då de flesta författare hyllade Englands makt och den anglosaxiska rasens överlägsenhet.

Mörkrets hjärta tillhör den typen av böcker som aldrig blir inaktuell: massmorden och plundringen och rasismen. Också imperialismen kvarstår, som bekant, med ännu grövre, och fler, övergrepp.

Till det fina med nyutgivningen av Mörkrets hjärta hör att boken innehåller en del extra material som kompletterar tillkomsthistorien kring romanen. Här ingår novellen Pionjärerna, som också den är resultatet av författarens resa till Afrika, och här finns ett urval av de brev som Conrad skrev när han var sjökapten i Kongo, samt en teoretisk text: Om diktandets konstart.

Roman

Anders Paulrud