I huvudet på en självmordsbombare

I förordet till Profetens mantel berättar Jan Hjärpe att han sedan mitten av 1980-talet fört anteckningar om händelser i den muslimska världen, särskilt om det som rört religionens roll i skeendet. Hittills har han fyllt ett 40-tal skrivböcker.

Det är ur detta material som han sammanställt en krönika som just genom karaktären av dagboksnoteringar och därtill knutna reflektioner blivit både livfull och personlig. Han ger ideligen läsaren nycklar till förståelse av vad som sker i en kulturkrets där så mycket genomsyras av en religiös undertext eller historiska allusioner. Det kan gälla Iran och Afghanistan eller för den delen också Indonesien, Nigeria och Nordafrika.

I ett särskilt avsnitt försöker han beskriva vad som rör sig i huvudet på jihadister och självmordsbombare. En fanatisk religiös övertygelse ställs ibland mot det som uppfattas som en västerländsk arrogans. Det amerikanska bibelbältets apokalyptiska scenarier ställs mot en historisk muslimsk misstro mot alla korstågsfarares ambitioner.

Till dessa ambitioner hör förstås spridandet av demokrati. Men hur förklarar man för en bred opinion i arabvärlden att demokratiska val bara gillas om befolkningen röstar rätt? Det är svårt till och med för en västerlänning att begripa.

Vill man däremot begripa något av allt det som just nu sker i den stora muslimska världen kan man knappast hitta en bättre svensk vägvisare än Jan Hjärpe.

Samhälle

Torsten Kälvemark (kultur@aftonbladet.se)