Alva Myrdals dubbla liv

Den Alva Myrdal som möter oss i Yvonne Hirdmans bok, Det tänkande hjärtat, blir under läsningen en alltmer beundransvärd och komplicerad person. Ärelysten, intelligent, målmedveten och samtidigt passionerad, offervillig i kärleken. Föga förvånande är hon inte sammanfattningsbar – vem skulle vara det? – men Hirdman gör ett gott arbete, insnärjd i den enorma brevsamlingen (som få torde överträffa, det krävdes långa separationer i form av arbeten i skilda städer, på skilda kontinenter) där allt, verkligen allt, avhandlades. Att paret Myrdal beslöt att släppa sina brev öppna för läsning säger en hel del om deras inställning till (privat)livet: allt kan användas, inget måste vara hemligt.

Alva och Gunnar Myrdal, tillsammans var de forskare, politiker, diplomater, FN-tjänstemän. De var de upplysta sociala ingenjörerna i folkhemmet som visste hur livet kunde läggas till rätta. Tillsammans var de ”Firman” vars främsta symbol är boken Kris i befolkningsfrågan (1934). Jämlikhet och lika möjligheter tänktes kunna nås genom välmenande övergrepp, att förändringarna kom uppifrån var väl det stora problemet.

I Yvonne Hirdmans version – som dessutom självsäkert betitlas ”Boken om”, som vore det den slutliga texten, det sista ordet – blir Alva Myrdal en människa som hittar hem, som i takt med karriärframgångarna blir harmonisk och allt bättre kan hantera underordningen i förhållande till maken. Bara de sista årens sorg, konflikten med sonen, förblir olöst och värkande.

När boken beskrivs som ”en biografi över ett liv, berättad som en kärleksroman” börjar jag däremot undra. Hirdmans text innehåller en mer personligt skriven prolog och en lika flyhänt författad epilog. Ibland återfinns en ansats att gå i personlig närkamp: ibland möter vi ett plötsligt ”jag” eller en undran. Däremellan: brevcitat-analys-sammanhang, litteraturcitat-analys-sammanhang. Det blir ändå forskarprosa.

Därmed inte sagt

att boken inte har ett högt läsvärde, för det har den. Förra seklet blir avlägset och nära – en tidsficka där man påminns om hur sent socialdemokratin förlorade viljan att skapa ett samhälle bortom det kommersiella. Men man undrar över alla barnflickor och hembiträden som fanns i bakgrunden. Och vad Alva Myrdal egentligen tyckt om skattereducerad städning. Om hon verkat i en tid där det personliga verkligen blivit politiskt så hade ingen accepterat makarna Myrdals dubbla liv i kläm mellan socialistiska ideal och borgerliga salonger.

Biografi

Ulrika Stahre