”Tänk om USA äter ihjäl sig”

Lena Andersson om fetma, kontroll och fundamentalism

”Duck City” är en hisnande, briljant satir över ett samhälle som invaderas av fetma och en regering som tappar kontrollen.

– Jag fick idén när jag såg filmen ”Supersize me”. Men det dröjde en månad innan jag kom på hur jag skulle skriva den, säger Lena Andersson.

”Supersize me” är en dokumentär skildring av vad som hände en amerikansk journalist när han bara åt mat från McDonalds under en månad. Han blev överviktig, impotent och sjuk.

– Jag har intresserat mig för imperier och varför de börjat vackla. Vad skulle kunna försvaga USA? De fattiga skulle aldrig kunna skaka nationen, därtill är medelklassen och överklassen för stark. Men så kom jag att tänka på fetman.

Hon såg framför sig hur invånarna inte längre kan kriga för att de är för feta, hur de långsamt äter ihjäl sig eftersom felaktig kost ger en rad följdsjukdomar och vilka konsekvenser det skulle föra med sig.

Krig mot fettet

– Men det här är inte i första hand en bok om mat utan om ett neurotiskt, kontrollerande samhälle i upplösning. Eftersom jag inte tycker att det är roligt att skriva realistiskt skapade jag ”Duck City”, förkortat D C, som en metafor för USA och västvärlden.

”Duck City” är ett land som en gång blomstrade. Bilarna rullade på billig bensin, synapserna fungerade, blodet gled i sina rör. Men sakta smög sig fetman på befolkningen, 92 procent av alla över tolv år hade diabetes typ två och arbetarna fick betalt i insulin eftersom det var mycket viktigare för dem än pengar.

Presidenten såg ingen annan utväg än att förklara krig mot fettet. Kriget fick namnet ”Operation Ahab II – jakten på den vita valen”. Han förklarade i en tv-sändning att ”vårt vackra land riskerar att gå under av sin egen tyngd och somna in i en blodsockerchock som romarriket en gång gick under i dekadens och somnade in i rus”.

Därefter lät han den nyinrättade Ahab-armén dyka upp i var mans hem för vägning, mätning och hälsokontroll. Själv meddelade han på sin hemsida hur krigsansträngningarna fortskred för egen del, hur många kalorier han ätit och hur de fördelades på kolhydrater, proteiner och fetter. Och, inte minst, hur mycket han tränade varje dag. Han rekommenderade alla att göra detsamma.

– Presidenten blir till slut en matfundamentalist, han blir besatt av att äta så lite som möjligt. Och hans totalitära tänkande börjar prägla samhället i stort. Precis som människor långt ute på höger- och vänsterkanten slutar han kompromissa. Men mänskligt liv fungerar inte utan kompromisser.

Magre Ferlin i topp

I lokaltidningen DC Morning Mercury publiceras en litterär kanon över tidernas främsta och viktigaste författare.

– Förr var det själen som räknades, nu är det kroppen.

Så på första plats hamnar den svenske poeten Nils Ferlin. På andra plats Samuel Beckett. Trea var Joyce Carol Oates. Fyra mahatma Gandhi. Femma Bertrand Russell. Sexa Marcel Proust. De tio främsta presenterades med foto i helfigur. På åttonde plats återfanns landets president som i trettioårsåldern gett ut sina memoarer under titeln ”Med berått mod mot toppen”.

Bredvid bilden på vinnaren, Nils Ferlin, stod en rad från en av hans dikter:

”...och snart i min grop skola maskarna finna att jag är ganska mager om bena, tillika om armar och hals”.

– Man kan se det som en kommentar till fluktuerande litterära trender.

FAKTA: Lena Andersson

Lena Anderssons boktips till:

Ingalill Mosander