”Depressionen gav mig skrivlust”

Karin Alvtegen: Astrid Lindgren var den första som fick veta att boken skulle ges ut

Att inte ha varit älskad av sina föräldrar – det måste vara den ultimata skammen.

När den tanken slog Karin Alvtegen började en berättelse att växa fram i hennes hjärna.

Och efter succéromanerna ”Skuld”, ”Saknad” och ”Svek” kommer nu ”Skam”.

– Den handlar om gamla, obearbetade trauman som väcks till liv och kommer tillbaka med fördubblad kraft,

säger hon.

– För mig är den också en hyllning till kärleken.

Karin Alvtegen har haft stora framgångar som deckarförfattare. Hennes böcker har översatts till 23 språk och förhandlingar pågår med ytterligare ett antal länder. I Sverige har ”Svek” sålts i 240 000 exemplar, ”Saknad” och ”Skuld” har bägge passerat 100 000.

Två av hennes böcker ska bli film och en har spelats in som tv-serie i England under namnet ”Missing”.

– Men mord räcker inte längre för att trigga igång mig och få mig att känna skaparlust. Jag ville se om det gick att skriva en spänningsroman utan att behöva ta kål på några av huvudpersonerna.

Den handlar om rädslans makt

”Skam” har blivit en gastkramande, tät berättelse om rädslans makt, förbjuden sexualitet och sträng frireligiös uppfostran. Vi får följa två kvinnor, vars liv cirklar runt varandra men när de slutligen möts förändras deras tillvaro i grunden. Den ena är överläkare och ständigt sysselsatt för att hålla ångesten borta. Den andra är en groteskt fet ensling som skrämmer iväg hemtjänsten med sina giftiga kommentarer.

– Jag vill att det ska finnas någon sorts sensmoral i mina böcker, att de ska ta upp frågor som läsarna kan fundera vidare på. Jag får ofta mail från människor som skriver att de känt igen sig och jag svarar på allt – deras reaktioner känns som en belöning.

Karin Alvtegen tillhör de priviligierade som kan försörja sig på sitt författarskap.

– Om det är något livet har lärt mig så är det att inte ta något för givet. Det är först när man inser att livet är fullständigt okontrollerbart som man njuta av det. Lycka är ingenting konstant. Just nu tycker jag livet är fantastiskt. Det finns ögonblick då jag kan känna mig fullständigt trygg och harmonisk och de inträffar alltid när jag är tillsammans med min familj. Visst är det roligt att mina böcker går bra men jag är övertygad om att professionella framgångar aldrig kan tävla med ett bra privatliv.

Hon förlorade sin storebror

För tolv år sedan dog Karin Alvtegens storebror Magnus i en klättringsolycka.

– Efter hans död hamnade jag i ett chocktillstånd där jag kände att jag måste rättfärdiga att jag fick leva vidare, att jag måste leva åt honom också. När jag läst intervjuer med överlevande från tsunamikatastrofen har jag hört dem säga samma sak. Att de nästan har skuldkänslor för att de klarat sig medan andra familjemedlemmar försvunnit.

– När Magnus dog var jag gravid i nionde månaden och hade redan en tvååring. Av ren överlevnadsinstinkt sköt jag sorgen åt sidan.

I tre år kämpade hon mot det växande mörkret inom sig, tre år när hon för varje dag blev alltmer rastlös, missmodig och rädd. En dag brast försvarsmurarna och hon föll ned i ett svart hål. Hon drabbades av panikångest och depression, vågade inte gå utanför dörren, inte svara i telefonen.

Varför vet hon inte riktigt men plötsligt kände hon en lust att skriva. Det blev hennes räddning. Varje ledig stund satte hon sig framför datorn och på sex veckor var boken klar. Den handlade om en människa som mot alla odds lyckades ta tillbaka kontrollen av sitt liv.

– Den första jag ringde när jag fick veta att den skulle ges ut var min morfars syster Astrid Lindgren.

Hon blev jätteglad och stödde mig alltid på olika sätt.

Karin Alvtegen höll länge sitt släktskap med Astrid hemligt, hon ville inte åka snålskjuts på hennes berömmelse.

– Men efter fyra egna böcker talar jag gärna om henne med stolthet.

Fakta: Karin Alvtegen

3 svar från Karin Alvtegen

Karin Alvtegens boktips till

Ingalill Mosander