Transkvinna utan hemvist
Lennart Bromander om romanen som jämförs med ”Orlando”
Publicerad 2018-10-16
Den finländske författaren Pajtim Statovci är född i Kosovo 1990 men kom som tvååring till Finland och skriver på finska, samtidigt som han behållit sin föräldraärvda albanska tematik.
I romanen Tiranas hjärta är två albanska pojkar, Bujar och Agim, huvudpersoner. Vid Enver Hoxhas död och kommunistregimens sammanbrott i början av 1990-talet är pojkarna i fjortonårsåldern, och det Albanien där de växer upp är förtvivlat fattigt och på många sätt djupt efterblivet. Men landet lever på stolta myter. Bujars far är döende, men innan han dör vill han ge Bujar ett arv av fantastiska, färgrika sagor om deras land och folk.
Det hjälper inte riktigt, familjen faller samman vid faderns död, och verkligheten i Tirana är för brutal, myterna får inte fäste hos Bujar, som är romanens berättarjag. I stället rymmer han hemifrån tillsammans med bäste vännen Agim.
Efter svåra vedermödor som hemlösa i Tirana lyckas de gemensamt ta sig över till Italien. Agim försvinner här spårlöst ur historien och Bujar övertar en viktig del av Agims identitet. Liksom Agim har han nu blivit transsexuell, en kvinna i en mans kropp. Han genomför en odyssé genom Italien, Tyskland, New York, Spanien och till sist Finland, och på det ena stället efter det andra ägnar han sig åt att på olika sätt testa sin identitet.
Bujar förenar två så problematiska egenskaper som att vara migrant utan säker hemvist och att vara transkvinna. Han prövar olika former av kärlek, men det går oftast illa. När han i Helsingfors till slut möter en transman, Tanja, som hängivet gör allt för honom förmår han inte ta till sig denna villkorslösa kärlek och lämnar Tanja, som tar livet av sig. Till slut planar hans albanska och sexuella identiteter ut i ett slags poetisk vision. Ett inte helt glasklart slut, men så är Bujars identitetsproblem också allt annat än klara eller kanske inte ens möjliga att lösa annat än just i poetiska visioner.
Pajtim Statovci vänder och vrider på transsexualitetens dilemma ur många vinklar och aspekter, ofta fullkomligt konkreta men ibland med ett slags lyriskt visionär åtskruvning, ett slags försök att fånga in kärlekens innersta essens bortanför alla dessa könsskrankor.
När romanen kom ut i Finland för två år sedan jämfördes den direkt med Virginia Woolfs Orlando, och det är en oundviklig jämförelse. Bujar är ett slags Orlando, men han har också den svårt komplicerande egenskapen att vara flykting, migrant i en värld, där inte bara den sexuella identiteten spelar avgörande roll utan också den nationella. Bujar vill något annat.
Pajtim Statovci är en ung och påtagligt begåvad författare med ett stort och svårt tema, som han säkert kommer att återvända till och penetrera vidare. Det ska bli ytterst spännande att följa honom.