Hon sätter 7 oktober i historiskt perspektiv
Shora Esmailians bok om Gaza är imponerande effektiv
Publicerad 04.15
Gaza: Att spränga ett getto
Det är lätt att rapporteringen från Gaza drunknar i sig själv. Allting tappar liksom proportioner när antalet döda överstiger 40 000 människor, en siffra som bara var hälften så hög när Sydafrika förra året inledde sitt folkmordsåtal mot Israel. Ändå fortsätter Israels brutala krig på den palestinska landremsan, senast med en räd mot Kamal Adwan-sjukhuset, där sjukhuspersonalen fördes bort och patienterna lämnades åt sitt öde.
Under en sådan aldrig upphörande våldsvåg är det viktigt att sammanfatta de långa linjerna, och det är precis vad journalisten och Aftonbladet-medarbetaren Shora Esmailian vill göra i sin nya bok ”Gaza: Att spränga ett getto”. Här beskriver Esmailian det gångna årets händelser, men sätter dem också i en historisk kontext. På ett imponerande effektivt sätt (boken är bara drygt 130 sidor lång) sammanfattas Gazas historia: hur den lilla landremsan snabbt blev överbefolkad när många palestinier flydde dit efter fördrivningen 1948, och hur dessa människor sedan 1967 också har tvingats leva under israelisk ockupation.
Även om en stor del av boken utgår från och sammanställer tidigare publicerad information (att akademiker som Ilan Pappé och Rashid Khalidi citeras friskt är välkommet men knappast överraskande), knyter Esmailian också an till sin egen erfarenhet av att ha besökt de ockuperade territorierna som aktivist under början av 2000-talet. Redan då, skriver hon, innan Israel inledde sin blockad av Gaza, var situationen på remsan tydligt präglad av den israeliska arméns våld. Något som hon själv känt av, efter att ha träffats av splitter från israelisk skottlossning under en protestaktion.
Med sin strama, närmast rapportmässiga stil kontextualiserar också Esmailian attacken den 7 oktober. Även om Hamas dödande av civila, liksom Israels, är ett krigsbrott som bör utredas, argumenterar hon för att händelsen ytterst måste förstås som en konsekvens av Israels ockupationspolitik. Och att vi, om ockupationen fortsätter, lär få se liknande attacker även i framtiden.
Samtidigt undrar jag om partierna om Hamas inte skulle ha gynnats av att diskuteras ännu mer ingående. Esmailian placerar organisationen i en kontext av antikolonialt motstånd, en kontrast mot den förenklade bild av blodtörstig terror som ofta figurerat i medierna. Men efter ett år av att Hamas har skildrats som en sorts renodlad ondska, skulle detta nog behöva avhandlas mer utförligt om författarens förhoppning är att övertyga de läsare som bara har ytlig kunskap om konflikten.
Även resonemangen om Israels kopplingar till den globala fossilekonomin hade kunnat utvecklas mer, eller egentligen strykas helt. I sin nuvarande form blir de mest lösa trådar, som utan att vara övertygande förskjuter bokens fokus på ett onödigt sätt.
Detta åsido är ”Gaza: Att spränga ett getto” en effektiv och kunnig bok, som vidgar bilden av vad som just nu pågår långt bortom de mediala chockrubrikerna. Esmailian erbjuder ett utpräglat palestinskt perspektiv till den svenska debatten om kriget i Mellanöstern, och visar att det knappast går att gömma sig bakom att konflikten helt enkelt skulle vara ”komplicerad”.
Shora Esmailian är medarbetare på Aftonbladets kultursida, därför recenseras boken av Theo Vareman, kritiker för Expressen