”Jag undrar vad som händer”

Plötsligt vill hela världen ha Johan Theorins roman

Från att ha skrivit noveller i små tidskrifter år efter år har han plötsligt blivit en hett eftertraktad författare på den internationella marknaden.

Innan debutromanen ”Skumtimmen” ens kommit ut var den såld till nio länder.

– Det känns lite som att ha hamnat i fel tidszon och drabbats av jet lag, säger Johan Theorin.

– Men jag får väl försöka vänja mig.

Det är nog bäst det. För i England orsakade romanen budgivning mellan förlagen, i Norge köptes även tre ytterligare böcker som han planerar att skriva och när vi träffas kommer beskedet att också en holländsk förläggare tackat ja.

Johan Theorin är vänlig och anspråkslös och verkar uppriktigt förvånad över den uppståndelse som ”Skumtimmen” orsakat.

– Det var ingenting jag tänkte på när jag skrev min historia. Kanske är Öland exotiskt för omvärlden, vad vet jag?

En pojke försvinner

Johan Theorins släkt äger några stugor i Djupvik, 2 mil norr om Borgholm. Där har han bott varje sommar sen han var barn och det är i den miljön han förlagt handlingen i sin roman:

En dimmig sommardag i början av 1970-talet försvinner en liten pojke. Trots att familjen och ett stort polisuppbåd letar efter honom i dagar återfinns han inte. Många år senare ringer pojkens morfar till sin dotter, pojkens mamma, och ber henne komma till Öland. Han tror sig ha hittat ett spår som kan förklara vad som verkligen hände.

Vykort från en mördare

– För länge sen träffade jag en man som berättade att i hans hemby hade en kille slagit ihjäl en människa och därefter flytt på ett skepp till Sydamerika. Därifrån skickade han osignerade vykort till sin mamma. En dag fraktades han hem död i en kista och begravdes. Ändå fortsatte det att komma vykort. Hade han arrangerat sin egen död för att komma undan straffet? Den här kanske sanna historien inspirerade mig till boken.

Men han nämner även andra bevekelsegrunder.

– Jag ville ge en annan bild av Öland än den som solen och vindarnas ö. Jag har förhöjt skuggorna och tagit mig den konstnärliga friheten att göra Alvaret betydligt större.

Rädd för sin fantasi

– På vintern är det folktomt i vår by. Är man där ensam kan det kännas mycket ödsligt och olycksbådande när det är mörkt. Och jag är rädd både för mörker och för min fantasi om vad som finns i mörkret.

”Skumtimmen” handlar också om sorg och oerhörd saknad.

– Jag har velat visa att sorg varar mycket längre än man tror. Verkligheten är inte som i tv-deckare. Min morfar dog när jag var elva år och ännu i?dag kan jag ibland vara ledsen för det. Min mamma dog i höstas. Mitt sätt att bearbeta sorgen har varit att skriva om någon som fastnat, som inte kunnat gå vidare, som den försvunne pojkens mamma.

Berättelser i skymningen

Titeln ”Skumtimmen” hör ihop med hans barndom.

– Det är ett gammalt öländskt ord för ”kura skymning”. När folket i gårdarna arbetat färdigt för dagen brukade de sitta inomhus och skvallra och berätta spökhistorier för varandra medan mörkret föll. Och så gjorde mina släktingar. Min morfar och hans bröder var duktiga på att berätta, de lyckades fånga oss med sina spännande historier och insisterade på att allt de sa var sant.

Johan Theorin säger att han själv inte är särskilt bra på muntlig framställning.

Å andra sidan är han desto bättre på skriftlig.

Fakta: Johan Theorin

Ingalill Mosander