Ingenting överträffar Frankenstein

helskärm

Mary Shelleys skräckroman Frankenstein finns i flera utgivningar och översättningar till svenska. Umeåförlaget h:ström ger ut den gotiska undergångsvision hon skrev 1826, Den sista människan. Översättningen av den vackert omständliga och sorgsna berättelsen på 565 sidor är gjord av Erik Carlquist.

Den sista människan utspelar sig i framtiden. Lionel Verney, den ende överlevande efter en världsomfattande pest på 2070-talet tecknar ner minnena av sitt liv. Som ung är han en småkriminell vilde men lyckas stiga socialt och gifta in sig i den förnämaste familjen. Innan katastrofen lever han närmast aristokratiskt, med musik, poesi, jakter och filosofiska diskussioner. När pesten når England flyr han och några tusen andra välsituerade medborgare som ännu inte smittats, över till Paris. Flera av dem ansluter sig där till en fanatisk predikant som garanterar att Gud skyddar dem. Verney och hans vän, Englands upplyste och rättrådige riksföreståndare Adrian leder de återstående till en tänkt fristad i Schweitz. De tror att kylan i alperna ska rädda dem. Men den tyfusliknande sjukdomen som gjort vårblommande byar och städer till stinkande massgravar hinner ikapp dem.

Romanen är både långrandig och storslagen, en idéroman likaväl som äventyrsroman, bildningsroman, äktenskapsroman, utopi och dystopi. I ett intressant efterord menar Maria Löfgren att Den sista människan främst besvärjer "den moderna erfarenheten" av att leva i "en tillvaro som ständigt förändras och där inga eviga lagar eller sanningar äger giltighet". Må så vara. Sann kärlek sviks, familjemedlemmar förnekar varandra och monarkin röstas bort. Man färdas fort och högt i luftballong men krigar med häst och sabel. Verney förändras från amoraliskt barn till en ansvarsfull, fårad vuxen - trots allt en evigt upprepad erfarenhet. Det konstiga med Verney är att han tycks immun mot både pest och luftig idealitet.

Att läsa Shelleys verk som "sorgehymn" är enklare. Hennes eget liv var präglat av förluster och av naturens nyckfulla grymhet. Modern, feministen Mary Wollstone-Craft, dog när dottern föddes. Av de fyra barn Mary Shelley själv fick överlevde endast ett till vuxen ålder. Sommaren 1922, när hon just hämtat sig efter ett livshotande missfall, drunknade hennes make, den romantiske poeten Percy Bysshe Shelley under en storm utanför Livorno i Italien. Två år senare, som frivillig i grekiska frihetskriget, stupade Lord Byron, som stått paret Shelley mycket nära och tidvis sammanbott med dem i en slags storfamilj.

Mary Shelley återvände till England och försörjde sig själv och sonen som författare. Men ingen av de senare romanerna i romantisk stil, som Valperga, Lodore och Falkner har överträffat Frankenstein, som hon skrev som oförfärad 18-åring.

Roman

Pia Bergström (kultur@aftonbladet.se)