Zzzzzzzzztureplan?

helskärm

Efter att Sundbybergstjejerna som förfestat med tacokväll och Grease-soundtrack nekades inträde till Spy Bar i den där SVT-dokumentären för några år sedan har det gjorts oändligt många bakom-kulisserna-reportage från Stureplan. Problemet med de flesta, precis som med boken Stureplan - det vackra folket och de dolda makthavarna, är - utöver den förutsägbara och ständigt återkommande slutsatsen att Stureplan är skoningslöst ytligt - att de letar efter skandaler och en solkig baksida att dra fram i ljuset. När det i själva verket inte verkar finnas särskilt mycket att avslöja.

Members only-klubben Noppes, stängd för allmänheten och omgiven av en air av exklusivitet, verkar exempelvis vara ett riktigt tråkigt ställe (det hänger fotografier av nakna kvinnokroppar på toaletterna, men längre än så sträcker sig inte dekadensen) där alla sitter väluppfostrat och väntar på att en kunglighet ska dyka upp. Polisen som intervjuas i bokens kapitel om droger säger att visst finns det knark på Stureplanskrogarna, men att det knappast är värre där än på vilka andra uteställen som helst.

Och vore det inte för att folk har råd med dyrare sprit, är mer solbrända och har större bröst än på andra ställen kan man verkligen fråga sig var lockelsen med Stureplan ligger. Glamouren framstår mest som en konstruktion, en dröm för dokusåpadeltagare från småstäder, framgångsrikt upprätthållen av vimmelbilderna på sajten stureplan.se och böcker av just den här typen.

Och när myten om Stureplan så uppenbart är just en myt blir det mest pinsamt när boken anlägger en allvarlig ton och vill undersöka hur Sveriges blivande makthavare festar - som att det skulle finnas något djupt omoraliskt - eller ens intressant - i att de festar över huvud taget.

Hur ser det ut på indieställena på Söder, eller på Nöjesguiden-rekommenderade konstskolefester? "Så festar den svenska medelklassen!", "Vill du verkligen att dessa människor ska bli dina barns klassföreståndare?" Det skulle kännas betydligt mer angeläget än ännu ett reportage om en hel stadsdel i andäktig väntan på prinsessan Madeleine.

Samhälle

Therese Bohman