Livet, döden, ledan

helskärm

När Miguel Prunedas chef entusiastiskt meddelar att man vill fira hans 30 år på kontoret med en liten fest faller ledans filt över hans tillvaro. Liksom i barndomen uppsöker han Doloreskyrkogården för att med dödens spegel försöka återuppväcka meningen med livet.

Mexikanen David Toscanas (född 1961) tredje roman (han gav förra året ut ytterligare en, den mycket uppmärksammade El último lector, Den sista läsaren) handlar alltså om en man i femtioårsåldern som allt mer desperat sliter

i sitt livs omständigheter. Klagosång över Miguel Pruneda utspelar sig i några centrala kvarter i staden Monterrey (nordöstra Mexiko). Här är han född och här har han också framlevt sitt enformiga liv med hustrun Estela, grannar och fåtaliga vänner. Men nu står han inte längre ut. Till och med döden, som en gång nästan skrämt vettet ur honom, ter sig hemtam och trivial. De mest excentriska beteenden fogas motståndslöst in i det normala.

I ett dråpligt kammarspel som innefattar såväl en formalinkonserverad granne och en fiktiv dödsruna som sexualmord, krymplingar och gravöppningar, misslyckas Miguel Pruneda med att bli gåtfull för sig själv och sina närmaste. Boken är, som titeln anger en "duelo" (klagosång) över hans öde, men den beskriver också en "duelo" (duell) mellan en man och tristessen, en tvekamp som den förre snöpligt förlorar.

Klagosång över Miguel Pruneda är en roman i den stora García Márquez-tradition som så många andra yngre latinamerikanska författare varit ivriga att bryta med. Dess gestalter väcker ömhet, medlidande och skratt. Den exotiserar, men på ett lätt självironiskt vis som gör klart att David Toscana har absolut kontroll. Jag har inte läst originalet, men så vitt jag kan se har Hanna Axén lyckats väl med att försvens-ka Toscanas stilintensiva prosa.

Förlaget Boca/Pocky satsar på samtida latin-amerikansk litteratur. Om de lyckas med distribution och marknadsföring kan det mycket väl hända att de redan med sin andra titel funnit en storsäljare.

Roman

Magnus William-Olsson