”Jag drack dygnet runt”

Livet är inte bara en saga för succéförfattaren Marian Keyes

Marian Keyes älskas av en miljonpublik i Sverige.

– Det verkar som om min irländska humor fungerar även för er. Kanske har vi gemensamma gener sen vikingarna härjade hos oss...

Marian Keyes är en av Irlands mest framgångsrika författare. Hennes böcker har sålts i 15 miljoner exemplar i 35 länder. Hon var den första som skrev chick lit, en beteckning på rolig, romantisk litteratur om ensamstående kvinnor i 30-årsåldern. Många har försökt efterlikna henne men ingen har lyckats lika bra.

Marian Keyes är älskvärd, öppen och lätt att tycka mycket om. Hon bor i ett fantastiskt lila hus i Dublin och hela inredningen går i glada pastellfärger.

Jag vet, för jag har varit där.

– För lite mer än tio år sedan var jag självmordsfärdig, hatade solen, var helt klädd i svart och såg ut som en vampyr. Jag ville skapa ett hem i total kontrast till det liv jag levde då.

När Marian Keyes var 29 år var hon gravt alkoholiserad och satt ensam i en liten våning i London.

– Jag drack dygnet runt. Det enda som betydde något för mig var alkoholen. Till slut ville jag bara dö och tog en överdos. Mina föräldrar ingrep och placerade mig på ett behandlingshem. Om de inte gjort det hade jag nog inte levt i dag.

Perioder av svårmod

Fortfarande går hon på möten hos Anonyma alkoholister varje vecka.

– Det är tufft. Suget efter alkohol verkar aldrig gå över.

Samtidigt beskriver hon sitt nuvarande liv som en saga.

– Jag älskar att skriva, jag tjänar massor av pengar och jag är oerhört lyckligt gift med Tony, den förste man jag levt med i ett friskt, kärleksfullt förhållande.

Men även om hon fått kontroll över tillvaron drabbas hon periodvis av depressioner och svårmod.

– Jag är melankolisk av naturen och därför är humor något väldigt viktigt för mig. Den har en skyddande funktion. Vi irländare hade inte överlevt om vi inte haft vår humor och berättartradition.

Om lyx – och död

Hennes nya roman ”Är det någon där?” har fått lysande kritik i den brittiska pressen och beskrivs som hennes bästa hittills. Den handlar om Anna som fått drömjobbet som pr-agent på ett kosmetikaföretag i New York. När även drömprinsen dyker upp finns det ingenting mer hon skulle kunna önska sig. Men en dag förändras allt.

– Jag ville skriva om två helt olika saker: dels kvinnors förtjusning i smink, dofter och lyxiga krämer, dels övergivenhet när någon man älskar dör ifrån en.

Det låter som ett något ovanligt koncept men Marian Keyes går i land med det.

– Jag har själv aldrig drabbats av att någon nära anhörig gått bort. Men nu börjar mina föräldrar bli gamla och jag tänker ofta på att de en dag inte längre kommer att finnas till. Det är obegripligt och svårt och jag vet att man inte kan förbereda sig.

Ingen jämställdhet

Med åldern har Marian Keyes blivit alltmer medveten om att kvinnor är ”andra klassens medborgare”, som hon säger.

– Min generation var den första som växte upp efter feminismens genombrott. Vi fick veta att vi hade vunnit och att kriget mellan könen var över. Jag kommer ihåg när jag var arton år och trodde att jag kunde göra vad som helst.

– Men så började jag på en arbetsplats och upptäckte att där inte fanns någon jämställdhet alls. Kvinnor fick hålla tillgodo med dåliga jobb eftersom det inte fanns tillräckligt med daghem. Samtidigt förväntades de ta hand om hushåll och hem, vaxa sina ben och se till att ha vackra naglar.

Hennes nästa bok ska handla om hustrumisshandel.

Fakta: Marian Keyes

Marian Keyes boktips till...

Tävla!

Ingalill Mosander