”Vi måste fostra våra barn till att bli mer självständiga”

Joanna Trollope om när de vuxna barnen flyttar hem igen

Det blir allt vanligare att vuxna barn flyttar hem igen.

När de inte får det jobb de vill ha, inte klarar hyran och kärleken tar slut.

Då återstår bara mamma.

I sin nya roman ”En andra smekmånad” har författaren Joanna Trollope skärskådat fenomenet.

– Världen är hårdare och mycket mer komplicerad i dag än när jag växte upp, säger hon.

– Jag och min man bodde i en liten, nedgången våning, byggde bokhyllor av plankor och hade bara råd med begagnade trädgårdsmöbler inomhus. I dag förväntar sig unga människor att starta med en betydligt högre standard.

Joanna Trollope har haft stora framgångar med sina osentimentala skildringar av samlevnadsproblem i dagens samhälle. Hennes böcker ligger alltid högt på de brittiska bestsellerlistorna och hon har med åren även skaffat sig en stor svensk läsekrets.

Kräver framgång

Joanna Trollope anser att västvärldens ungdomskult på flera sätt är av ondo – för ungdomarna själva.

– All reklam riktar sig till människor mellan 20 och 30. Det är bara de som räknas, de kan flyta ovanpå bara i kraft av sin ålder. Den här utvecklingen har lett till att många av dem anser sig ha rätt att kräva uppmärksamhet, framgång och roliga jobb, gärna inom media.

– Orealistiska förväntningar i kombination med ett allt tuffare samhällsklimat kan leda till depression och handlingsförlamning.

Svårt att släppa barnen

”En andra smekmånad” handlar om det medelålders paret Edie och Russell. De har tre barn och nu har yngste sonen flyttat till sin flickvän. Medan Edie förtvivlat sörjer över ”det tomma boet” ser Russell fram mot att äntligen få rå om sin fru igen efter alla år av familjeliv.

– En gång hörde jag en klok kvinna sammanfatta problemet på följande vis: ”Män älskar kvinnor, kvinnor älskar barn och barn älskar hamstrar.”

Joanna Trollope säger att kvinnor kan ta till alla möjliga metoder för att slippa förändra sin tillvaro.

– De kan ägna sig åt att vara martyrer, manipulera sin omgivning och aldrig vilja släppa sina barn – ens när de blivit vuxna.

Det blir inte som tänkt

Och även om det var Edies dröm att livet skulle bli som förr, att alla hennes barn skulle bo hemma igen, så blev ingenting som hon hade trott när det väl inträffade.

– Vuxna barn som flyttar hem kommer att upptäcka att de förändrats under den tid de bott för sig själva. De vare sig kan eller vill falla tillbaka i den roll de hade tidigare. De vet att det inte är så här ett vuxet liv ser ut och det gör dem olyckliga.

– Föräldrarna kan också ha förändrats. De kanske har sett fram emot att kunna resa, att vara fria på ett annat sätt och odla sina egna intressen och vänner. Jag tror att särskilt män har en romantisk idé om att de åter igen ska få samma uppmärksamhet från sina fruar som de fick när de var unga.

Fostra till självständighet

Kvinnor verkar inte ha samma behov.

– Deras kärlek till barnen och det totala ansvaret för dem har gjort att det inte är lika enkelt för dem att bete sig på samma sätt som de gjorde innan barnen föddes. Jag tror att det är biologiskt.

Joanna Trollope säger att den här nya situationen lämpar sig utmärkt som ämne för en roman.

– Däremot är den svår att handskas med i verkligheten. Kanske måste vi som föräldrar bli bättre på att fostra våra barn till självständighet och inte binda dem så hårt till oss.

Fakta: Joanna Trollope

Joanna Trollopes boktips till:

Ingalill Mosander