När en familj går i bitar

helskärm

Familjen, främst kärnvarianten, har varit under beskjutning från författare, filmare och andra konstnärer i Sverige alltsedan Strindbergs dagar. Inget familjeelände kan vara nytt under solen för läsare eller publik, men framställningen av eländet kan varieras på många sätt.

Isabel i Nina Wähäs debutroman S som i syster växer upp i en familj som är lika dysfunktionell som de flesta andra kulturproduktsfamiljer. Mor skärmar av sina känslor, far är vidlyftig och ansvarslös och lämnar familjen, medan de två döttrarna reagerar via knark och skiftande former av psykisk instabilitet.

Vi får inifrån den drygt tjugoåriga Isabels eget lätt söndriga jag följa hennes kamp främst för att återupprätta barndomens nära kontakt med den yngre systern Paola. Det spännande med hennes kamp är att Nina Wähä verkligen lyckas fånga den inifrån, via Isabels språk och delvis mycket suddiga verklighetsbild. Åtskilligt är lika oklart för läsaren som för Isabel, men romanen igenom kan man foga ihop ett rätt stort antal bitar i det här trasiga familjepusslet. Riktigt säker på hur allt hänger samman blir man visserligen inte, men det är heller inte möjligt. Är familjen trasig så är den.

Nina Wähä rör sig enbart i väl upptrampade romanmarker, men genom sitt nervösa, litet såriga språk får hon en distinkt egen röst som författare.

Roman

Lennart Bromander (kultur@aftonbladet.se)