”Hans liv hade kunnat räddas”

Gitte Nilsson om tankarna på hur psykvården hade kunnat hjälpa Micke

På natten den sista november 2005 somnade artisten, skådespelaren och småbarnspappan Micke Svullo Dubois för allra sista gången.

Han tog sitt liv i ett cykelförråd bara 46 år gammal.

Debatten om den svenska psykvårdens brister är intensiv just nu - kanske blev Micke Dubois ett offer för de bristerna.

I nästan tio år var Gitte Nilsson sambo med Micke Dubois. Tillsammans har de tre barn.

Gitte, som arbetat 17 år i den psykiatriska vården, kände varenda skrymsle av Mickes hemligheter. Depressionerna, ångesten och de förtvivlade ropen på hjälp.

Hade kunnat räddas

Tillsammans med journalisten Niklas Bodell berättar Gitte i boken ”På liv och död” om livet med Micke som var den stora kärleken. Om glädjen, vreden och vanmakten, om människan Micke Dubois.

Gitte tror idag, ett och ett halvt år efter hans död att Mickes liv hade kunnat räddas.

- Ja, absolut. Han befann sig i ett akut skede av depression.

- Han hade fått veta att han hade diabetes, den hade han nog gått med i ett par år när han fick beskedet som blev knäckande, han gick in i depressionen.

Medicinen hjälpte inte

Två veckor innan han tog sitt liv var Micke Dubois var så pass dålig att han blev intagen på Huddinge psykiatriska klinik. Där satte man in antidepressiv medicin.

Den hade han ätit tidigare men då hade den inte hjälpt. Nu fick han den ändå igen.

- Sådana mediciner ökar ibland på depressionen i början av behandlingen. Och när Micke själv i slutet på veckan sa att han nog kunde skrivas ut så blev det så, säger Gitte.

- Jag vet precis hur de tänker. Det är ont om platser och det är bra att få rensat till helgen, få några lediga sängar. Fem dagar var han där.

Gitte och Micke var levde inte längre tillsammans men hade tre gemensamma barn och var fortfarande vänner. Gitte var den som stod honom närmast av alla vuxna den här tiden.

Kunde hittat tillbaka

Men de var separerade och hon blev inte informerad.

Ångesten blev till sist för svår för Micke Dubois. Han hängde sig i sitt källarförråd.

Hur skulle vården ha hanterat Micke?

- Jag tycker man skulle prövat elbehandling. Han var i ett akut skede och det behövde brytas. Jag är säker på att hade de bara förklarat för honom att det hade varit bra om han stannade på sjukhuset hade han gjort det.

- Jag tror att Micke hade kunnat hitta tillbaka till livet.

Har du och barnen kunnat försona er med att han inte gjorde det?

- Jag har en ny sambo, fler plastbarn och en ny liten bebi på fem månader.

Inga minnen

- Det finns de som tycker att det gått litet väl fort. Men Micke och jag var redan separerade när han dog.

- Däremot har det varit tufft att vara gravid och i sorg samtidigt.

- Vår äldsta dotter som är 9 år nu var väldigt förtvivlad när det hände. Men hon har klarat det bra. Den yngsta har inga minnen alls, hon var så liten. Hon vet bara att hon har en pappa som är i himlen nu.

- Vår son är 7 år och väldigt lik Micke. Han har nog haft det svårast. Honom kommer jag alltid att ha ett extra öga på när han drabbas av motgångar som till exempel en separation senare i livet.

Underbar pappa

Micke Dubois pappa tog också sitt liv. Gitte vet att barn ofta ser sina föräldrars sätt att lösa svårigheter som möjliga lösningar på egna problem.

- Jag vill bryta den linjen.

Vad fick du för reaktioner på boken från de som kände Micke?

- Positiva från de flesta tycker jag. Hans syster sa att det här är klockrent – precis som han var.

- Micke var en underbar pappa och jag behövde gå igenom hela förloppet en gång till. Det har blivit som en slags dagbok och också minnesbok.

- När barnen blir äldre kommer de att vilja veta hur allt gick till, en del kommer jag att ha glömt då.

Gitte har också fått höra att hon gett en för positiv bild av Micke Dubois, att hon utelämnat de negativa sidorna.

- Naturligtvis hade jag kunnat vinkla det på ett annat sätt. Men det andra är inget som är värt att leva vidare. Och då hade jag inte tillägnat barnen boken.

Här kan du ladda hem hela boken