Skepp o´ho... mo!

De homosexuellas historia handlar inte bara om att belysa liv som tvingades föras i skymundan, den individuella och kollektiva självförståelsen har heller inte alltid vara lika öppen som i dag. Först under 60- och 70-­talen började de homosexuella definiera sig som just sådana.

Arne Nilssons undersökning om homosexuellt liv på den i dag närmast mytiska Svenska Amerika Linien mellan andra världskriget och 1975, då linjen lades ner, följer därför dåtidens språkbruk när han väljer att tala om ”såna” på Amerikabåtarna. Där fanns det nämligen gott om ­­homosexuella män, framför allt i intendenturen, alltså de som ­arbetade i kök, matsalar, ­barer eller på andra vis hade att ge service åt passagerarna.

Nilsson har i första hand intervjuat ett antal av dem som arbetade där under olika perioder, såväl homosexuella som heterosexuella. Och i många avseenden fungerade helt enkelt dessa båtar som ett slags frizoner, här festades det, anordnades dragshower och flirtades hej vilt helt enkelt. Fjärran från land, familj, småstäder eller andra platser där ”såna” ännu levde i skuggan, var livet ombord så tätt, att också de ombordvarande heterosexuella tycks ha haft ett för tiden ovanligt avdramatiserat förhållande till homosexualitet.

Inbunden i mjuka pärmar och med vitt sidenband som bokmärke avtäcks inte blott ett stycke historia, tidsbilderna från ett yrke som med viss rätt omgavs av romantik ger läsaren en icke obetydlig njutning.

Sociologi

Claes Wahlin (kultur@aftonbladet.se)