Modernt - eller?

TORSTEN Kälvemark undrar varför dagens avhandlingar måste belastas med så mycket teori.

Få begrepp är så missbrukade på kultursidor och i akademisk debatt som ordet "modernitet". Fråga dess användare vad de egentligen menar och svaret låter vänta på sig. Martin Wiklund ägnar betydande energi åt begreppet i sin nästan 500-sidiga avhandling. Hans ärende är en analys av ett antal politiskt och ideologiskt vinklade historieskrivningar om vårt lands utveckling under 1900-talet och kärnan i dessa berättelser handlar ofta om just det "moderna" i vår nutidshistoria.

Det leder honom inledningsvis till följande konstaterande: "Det finns inget uttalat forskningsläge kring vad en rimlig berättelse om det moderna Sverige är." Så sant som det är sagt. Frågan är bara om någon önskar ett sådant forskningsläge. För vad är i grunden "rimligt"?

Martin Wiklund har varit i Tyskland och läst historiefilosofi och han har kommit hem med begreppet berättelseforskning i bagaget. Från den utgångspunkten riktar han sin blick och sina teorier mot den gäckande moderniteten.

Lämnar man den akademiska överbyggnaden har Martin Wiklund annars intressanta saker att komma med kring de konkurrerande berättelserna om vårt fosterland: 60-talsvänsterns och kvinnorörelsens utmaningar, alternativrörelsens och den nya 80-talsliberalismens verklighetsbeskrivningar. Vi vet ju vad en del av dessa beskrivningar något karikerade innebär: antingen Sverige som välfärdens paradis eller vårt land som den sista sovjetstaten. Här är boken konkret och livfull.

Ändå kvarstår frågan varför en del av dagens avhandlingar måste belastas med så mycket teori (ofta svårläst men nästan lika ofta trivial). Det är synd att den tillåts hindra förmedlingen av forskningens frukter till en uppriktigt intresserad omvärld.

Historia

Torsten Kälvemark