Troligen sant men är det intressant?

Karl XII har rönt samma öde som Engelbrekt; myten är intressantare än mannen själv. Inte minst fantasieggande har hans spektakulära död varit. I snart tre hundra år har man tvistat huruvida det var en norsk eller svensk kula som 1718 satte punkt för enväldet. Om det var en svensk kula, var den då avlossad av någon ur kungafamiljen som ville lägga sig i tronföljdsfrågan? Eller lönnmördades Karl XII av en enkel soldat ur folkdjupet som hade kurage att sätta stopp för en vettvilling som skickade unga pojkar ut i döden?

Fyra gånger - 1746, 1799, 1859, 1917 - har Karl XII fått låna ut sitt kranium till lönlösa undersökningar som inte gett något entydigt svar.

Senaste gången, 1917, var det kravaller runtom i hela landet för bröd och rösträtt. I Riddarholmskyrkan fick den svåra stanken från sarkofagen hjärtat att klappa upphetsat på det konservativa etablissemanget, som hoppades att det kungliga liket för en stund skulle tjäna som en talisman mot socialistfaran. Det enda man då med säkerhet kunde säga, var att kungen alls inte hade varit hermafrodit, som väns-tern och liberalerna hade påstått - tvärtom, Karl XII var en riktig karl!

Historievetenskapen har för länge sedan slutat intressera sig för mördaren, men frågan lockar fortfarande så väl stolleentusiaster som mer seriösa hobbyhistoriker. En av dem är Peter From som med Karl XII:s död nu menar sig kunna presentera den slutgiltiga lösningen.

From har räknat på löpgraven, mätt kulhålet i hatten, provskjutit i Schweiz - och kommit fram till att den dödande kulan gick i riktningen vänster till höger. Därmed kan vi vara säkra på att det var en norsk musköt som fällde Karl XII.

Det är förmodligen sant. Men är det intressant?

Samtidigt med Froms bok utkommer Karolinska Förbundets Årsbok 2003 (två år försenad i sin utgivningsplan), i vilken den pensionerade militären Svante Ståhl hävdar samma sak, i enlighet med sin kollega Gunnar Grenanders tio år gamla ballistiska analys - i strid med Rolf Utterströms licentiatavhandling. Etcetera etcetera.

Teorierna om Karl XII:s död låter sig knappast avlivas med den här boken. Vissa mysterier är helt enkelt så djupt rotade i den nationella självbilden att vi inte vill ha någon lösning på dem.

Historia

Åsa Linderborg