Med machete genom genredjungeln

helskärm

Niclas Nilssons debutbok Patriarkat är en radikal, modern skrift som med machete hugger sig fram genom genredjungeln. För att finna pat-riarkatets hemlighet - och kanske en försvunnen far? - försöker Nilsson bryta ner och utvinna nya betydelser ur den manligaste av litterära genrer: deckaren. Här finns kulor, brott och rader som "Jag duschade och rakade mig och klädde mig delvis" eller "En markkrypande Jaguar svepte runt kullen framför mig och saktade in för att inte dränka mig i granitdammet från den försummade vägbanan sista kilometern före infarten". Ett slags korthuggen deckarton, som i de allra flesta fall faller ut i ett helt annat språk.

Men kommer läsaren vidare, uppenbaras något om världen, männi-skan eller något annat som ligger utanför språket? Knappast. Nilsson menar i stället att det är i språket allt händer - det är i språket våra idéer om makt och manlighet föds.

Själv anser jag att psykologiska och ekonomiska faktorer är långt viktigare för att befästa strukturerna - jag är för mycket marxist för att leva i språket, hela tiden. Kanske hade jag fått ut mer om Nilsson lekt med andra genrer: socialtjänstprosa, litteraturprofessorslang och modern genusteori.

Visst ligger ett subversivt skratt och bubblar under ytan, men resultatet blir tyvärr bara en fascinerande, men en aning klaustrofobisk, tankelek.

Lyrik

Pelle Andersson