”Utan humorn hade jag dött”

Fattige läraren Frank McCourt blev plötsligt världsberömd – men förstår det knappt än

– Det var som att bli drabbad av en naturkatastrof.

Frank McCourt försöker förklara hur det kändes att som pensionerad lärare plötsligt bli världsberömd författare.

Nu är han aktuell med ”Magistern”, en bok om hans trettio år i katedern.

– Scott Fitzgerald sa att i amerikaners liv finns ingen andra akt. Det berodde på att han inte levde tillräckligt länge. I mitt fall hade han fel.

Frank McCourts självbiografiska bok ”Ängeln på sjunde trappsteget” utkom 1996, har sålts i över sex miljoner exemplar och översatts till ett trettiotal språk. Den belönades med prestigefyllda Pulitzerpriset och National book critics award.

Människor världen över förundrades över att boken genomsyrades av humor, trots att den handlade om en barndom i yttersta fattigdom och förnedring. Frank McCourt är uppvuxen på Irland med en far som var alkoholist och söp upp den lilla lön han lyckades få ihop. Modern fick uppleva att tre av hennes barn dog av svält och vanskötsel.

– Egentligen är det märkvärdigt att jag överlevde min barndom. Men utan min humor hade jag varit död.

Orkade inte skriva

Vid nitton års ålder emigrerade han till New York, där han så småningom lyckades utbilda sig till lärare.

– Jag har alltid velat skriva en bok och många har frågat mig varför jag inte gjorde det tidigare. Svaret är att jag inte orkade. Jag var gymnasielärare, hade fem klasser varje dag, i vissa över 40 elever. Jag var alldeles slut när jag kom hem.

I trettio år undervisade han stökiga tonåringar i engelska och litteratur vid olika skolor i New York.

Belöning i klassrummet

– Lärare har låg status och dåligt betalt. De offentliga skolorna är ofta nedslitna och smutsiga. Det stora mysteriet i västvärlden är varför vi låter våra barn undervisas under dessa undermåliga förhållanden. Jag hittar ingen annan förklaring än att vi inte tycker om barn.

– Om man är på en fest och någon frågar vad man gör, tappar de omedelbart intresset om man säger att man är lärare. Den allmänna meningen tycks vara att lärare är något man blir om man misslyckats med allt annat. Nej, det är inte sexigt att vara lärare.

Att han själv stod ut så länge var elevernas förtjänst.

– Belöningen fick jag i klassrummet.

Hoppades få 400 läsare

För Frank McCourt betedde sig inte som vilken lärare som helst. Han följde inte läroplanen, han hittade på egna metoder för att få elevernas uppmärksamhet och få dem att tänka självständigt. Uppenbarligen med lyckat resultat för han utsågs till Årets lärare i Amerika 1976.

När han gick i pension fick han äntligen tid att skriva en bok om sin barndom och hoppades att den skulle läsas av 400 medelålders kvinnor.

I stället rusade den högst upp på New York Times bestsellerlista. Frank McCourt blev intervjuad i tv och tidningar, fick skriva autografer, träffa guvernörer, borgmästare, skådespelare. Han träffade påven och kysste hans ring. Träffade den förs­te presidenten Bush och hans son. President Clinton och Hillary Rodham Clinton. Och Gregory Peck, inte att förglömma.

Mediernas älskling

– Sarah, hertiginna av York, intervjuade mig i tv. Hon sa att jag var hennes förste Pulitzerprisvinnare. Jag sa att hon var min första hertiginna.

– Jag åkte världen runt som en auktoritet på elände av alla slag, som en ledstjärna för alla jordens pensionärer som alltid velat berätta sitt livs historia.

Han blev mediernas älskling.

Och inte undra på det. Frank McCourt är en älskvärd man med självdistans och humor. Trots att han måste ha gjort det oräkneliga gånger redogör han tålmodigt för sina upplevelser.

– Mitt liv har förändrats totalt. Jag har fortfarande svårt att fatta det.

Fakta: Frank McCourt

Frank McCourts boktips till:

Ingalill Mosander