Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ellen, Lena

Ideellt förfall

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-08-30

CECILIA ANNELL om en medelklassrysare

Sara Kadefors skriver om hjälpandets psykologi i sin nya roman "Fågelbovägen 32".

Slår man upp en dagstidning i dag kan man se reportage från länder i krig och misär sida vid sida med reklam för vår livsstils alla nödvändigheter.

I Sara Kadefors roman Fågelbovägen 32 har den här bilden fått kött och blod. Mitt ibland oss välmående svenskar finns världens elände. Människor som satsat allt på att komma undan fattigdom och död eller något ännu värre i sitt hemland och sedan inte får komma in hos oss. Eftersom hemresa inte är ett alternativ, så stannar de ändå. Utan rättigheter och utan trygghet, utan skola till barnen, hänvisade åt cyniska svenskar som vill ha billig arbetskraft och inte drar sig för att behandla dem sämre än djur. De papperslösa är helt enkelt en ny klass som lever vid sidan om i våra välfärdssamhällen.

Men som tur är så finns det goda människor, idealister. Huvudpersonen Karin i Sara Kadefors roman är en sådan. Karin är läkare och jobbar extra på en mottagning för illegala invandrare. När en ung kvinna från Moldavien, Katerina, kommer dit med svårartad lunginflammation och berättar att hon arbetar svart i en familj som håller henne inlåst i källaren, erbjuder Karin henne att flytta hem till henne. För att hon ska kunna vila upp sig och bli frisk. Så Katerina flyttar in på Fågelbovägen 32. Inget blir dock som Karin har tänkt sig. Katerina vill nämligen inte ta emot några allmosor. Hon vill göra rätt för sig. Och vips, så har Karin en svart hushållerska. Precis som de andra i villaområdet.

Sara Kadefors fördjupar sig i hjälpandets psykologi. Vad driver världsförbättraren? Karins engagemang är äkta, men samtidigt behöver hon ständigt bevis på sin egen förträfflighet, bekräftelse på att hon är god, och när den uteblir skakar hennes grundvalar.

Romanen utvecklar sig till en studie i förfall. En kedja av händelser tar nästan knäcken på den kompetenta läkaren. Till slut undrar man vem det är mest synd om, vem som lider mest - hjälparen eller de hjälpta.

Kadefors har en bra blick för hur vi internaliserar normer. Karin är en modern, jämställd kvinna som delat föräldraansvaret med sin man. Men nu börjar hon känna sig som en främling i sin egen familj, tystnaden växer mellan henne och mannen, den trumpna tonårssonen Albin och dottern Julia tyr sig allt mer till Katerina. Karin kan inte laga mat, men Katerinas mat får ovationer. Karin behövs inte mer. Det blir plötsligt viktigt att leva upp till idén om den goda modern. Men det är omöjligt och hon hamnar i klorna på sitt självförakt. Det är en rysare - här finns en farlighet, och en osäkerhet om vem som egentligen är farlig: är det Katerina? Karin? Eller själva medelklasstillvaron?

Visst kunde man vänta sig något storstilat efter den underbara ungdomsromanen Sandor slash Ida (som minst lika gärna kunde läsas av vuxna). Och Sara Kadefors nya roman är en skarpsynt nutidsutgrävning.

Det mest sympatiska är att den så lätt hade kunnat bli en berättelse som på houellebecqskt vis bekräftat alla mina fördomar. Om östeuropeiska kvinnor - vad gör Katerina på nätterna, varför har hon så tajta klänningar i garderoben? Eller om den mänskliga naturen - människan är en hopplös egoist och den starkaste vinner alltid. Men icke, Sara Kadefors visar på andra vägar. På att människor kan trolla så att det blir bra. Och hon avslöjar faktiskt tricken.

Roman

Cecilia Annell (kultur@aftonbladet.se)

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.