Bäst baklänges
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-05-19
MAJA AASE läser bloggaren Virtanen
I sin blogg bloggar Fredrik Virtanen om sin bloggbok, som kommer ut i dag: "Vissa saker som står i den där boken är verkligen... jobbiga att ha skrivna på papper. Vidöppet läskigt. Men för andra är samma ord: inget; betydelselösa. Noll."
Bloggtexterna i boken är från juni 2005 till i början av april i år. Jag har läst Virtanens blogg ibland och tänkt på att han skrivit om en viss tv-profil att "han helst av allt ligger på golvet och slickar i sig rester som lämnats kvar av Paul Schaffer eller en gammal avlagd kannibal. Kanske äter han människa."
Jag säger som satirtecknaren Jan Berglin: "Att förstå humor är lika svårt som att bestämma Kristi natur."
Först läste jag Virtanens bok kronologiskt. Sedan läste jag den baklänges, vilket är lättare. Då blir jag inte besviken. Då får jag veta hur det går med kärleken, musiken, livet, vännerna, spriten, journalistiken, innan jag läser de högstämda förväntningarna. Eller snarare - jag får inte veta hur det går. Jag kan inte hitta de där avslöjandena av typen "vidöppet läskigt", som Virtanen oroar sig för. Jag kan inte säga att jag har läst någon enda grej som är värre, mer egensinnig eller avslöjande än att tv-profilen skulle vara kannibal. Och det har förstås Virtanen bett om ursäkt för, eftersom det inte är sant. Virtanen släcker ständigt lampan när något ska till att hända och som verkar vara det där läskiga. Men vad vet jag. Jag är bara läsare av en redigerad bloggbok om grejor som är passé.
Mitt svala läsande har säkert att göra med att jag inte får hjärtklappning av Virtanens oro och kärleksbekymmer, och för att han skriver med ambitiösa formuleringar om ett simmande i mediesoppan som jag redan känner igen.
Plötsligt får jag för mig att jag har glömt bort allt vad Fredrik Virtanen skrivit. Bläddrar mellan rubriker som Jag: Indie-Micke Persbrandt?, Alla går på toa samtidigt och Melankoli och ser att jag visst kommer ihåg. Men det är svårt att sträckläsa en massa korta texter, skrivna om ungefär samma saker, i ungefär samma tonläge.
Det är för tråkigt.
Bloggbok
Maja Aase (kultur@aftonbladet.se)
