Sexism, kulturkaos – och kul är det!

När jag växte upp var det vanligt med skämtteckningar där en högbarmad kvinna med förkläde hytte med en brödkavel eller skällde ner nån skräckslagen liten spinkig Fridolf. Stora och myndiga karlar skämtade uppgivet om ”hemmafronten” eller ”regeringen”.

Jag kommer att tänka på det där tricket när Marina Lewycka i sin humoristiska debutroman En kort berättelse om traktorer på ukrainska låter den tjusiga frånskilda Valentina, med sina sidenarmerade stridsspetsar och stilettsandaletter med fluff dundra in hos den 83-årige Nikolaj där han sitter ensam och sörjer sin fru i sitt gammelmansluktande brittiska lilla radhus.

I utbyte mot att bli hans sexuella trofé kräver hon giftermål (arvsrätt och så vidare) plus all den västerländska lyx hon anser att en vacker kvinna är värd: lyxbil för shoppingturerna, Cambridge för sonen, färdiglagad mat, skönhetsoperationer. Nikolajs dåraktiga förälskelse får hans vuxna döttrar, den ena ”fördomsfri” feminist, den andra en elegant cynisk hårding (som själv gift sig in i överklassen) att lägga ner sina syskonträtor för att rädda fadern från den kriminella slampan och slänga ut henne ur landet.

Catfight alltså, men med skruvade och tragikomiska komplikationer. Valentinas salvor av traditionellt ukrainska sexistiska kränkningar kontrasterar mot den ruttnande fallfrukten i den döda fruns förfallna trädgård. En slags försoning kommer till stånd, på något magiskt mänskligt vis.

Modigt att i dessa tider skämta ömsint om ”riktiga kvinnor” (D-kupor) och ”riktiga män” (såna som kan och får knulla D-kupor). Marina Lewycka, medelålders brittisk universitetslärare med ukrainsk bakgrund, har en intelligent och frispråkig stil, ledigt försvenskad, även det ukrainiserade ovettet, av Thomas Grundberg.

I genren komiskt kulturkaos i invandrarfamiljen är hon ett stjärnskott.

Roman

Pia Bergström (kultur@aftonbladet.se)