Det hade kunnat vara jag

I Hagströmbutikens skyltfönster på Centrumplan i Sollefteå hängde gitarrerna.

Där stod man och glodde i vinterkylan. Tv:n hemma var förstås svartvit. Men där i fönstret blev plötsligt Bengt Grives färgbeskrivningar av konståkningstjejernas glittriga kläder begripliga.

Hagströmgitarrernas kalejdoskopiska färgvansinne hjälpte en att fatta vad han pratade om. Sen var det en annan sak att veckopengen inte räckte till mer än ett par trumpinnar att misshandla kaffeburkarna hemma med.

Samtidigt satt Albin Hagström därborta i Älvdalen och gjorde sina gitarrer och sina dragspel. Alla med den snirkliga loggan som Gröt Ragnar Johansson på packavdelningen snott ihop på en halvtimme.

Åratal senare såg man Frank Zappa, den störste av dem alla, göra reklam. För Hagström. ”Lång och hal …”, sa han om halsen.

Per Albin byggde folkhemmet. Kamprad möblerade det. Och Albin Hagström tillverkade instrumenten. 1983 tog det slut. Fast för ett par år sen började nya Hagströmgitarrer att tillverkas – i Kina.

Mikael Jansson har skrivit boken Musik för miljoner om det nästan bortglömda geniet.

Den är en resa genom ett gammalt Sverige som försvunnit och den tar en tillbaka till musikerdrömmar som aldrig blev av.

Fan, man hade kunnat stå där, precis som Elvis, Jimi Hendrix, Zappa, Noel Redding eller Rock-Ragge med en Hagströmgura runt halsen. Och bara öst.

Musikbok

Svante Lidén