”Jag har tagit deckaren så långt det går”
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-12-10
James Ellroys nästa bok blir en politisk roman
VENEDIG
Hårdkokte deckarförfattaren James Ellroy, 58, är väldigt nöjd med den bioaktuella filmversionen av ”Den svarta dahlian”.
Men nu tänker han lägga kriminallitteraturen på hyllan.
– Nästa bok blir politisk. Och inom mig har jag en bok om sex, men jag vet inte omjag vill skriva den, säger han.
Under några hektiska dygn i höstas besökte författaren filmfestivalen tillsammans med regissören Brian De Palma och skådespelarna Josh Hartnett, Aaron Eckhart och Scarlett Johansson.
Det var världspremiär på ”Den svarta dahlian”, filmen som har svensk premiär på fredag.
När James Ellroy möter pressen är det mer som en föreställning där han odlar sin egen myt än en regelrätt intervju. Lång och gänglig går han runt och tar alla i hand och tilltalar oss sedan artigt herr och fru och fröken.
Ibland svarar han inte på frågor vi ställer utan på frågor som jag antar att han tycker vi borde ha ställt.
Modern blev mördad
Är inte Scarlett Johansson för ung för femme fatale-rollen i filmen, undrar någon.
James Ellroys svar är… annorlunda:
– Jo, Kay Lake (rollfigurens namn) har blivit yngre. I mitt liv har jag friat till många kvinnor. De flesta har nobbat. Två sa ja, för att sedan lämna mig. Häromveckan frågade jag en kvinna i New York som jag länge varit förtjust i men aldrig legat med om vi inte skulle gifta oss. ”Inte ens om du var den siste mannen på jorden, herr Ellroy”, svarade hon. Hon var upprörd över mina kvinnoporträtt i böckerna.
Boken och filmen ”Den svarta dahlian” handlar om kärlek, sex och ett ouppklarat och ovanligt rått kvinnomord som ägde rum i Los Angeles på 1940-talet.
Som en undermedveten röd tråd genom alla deckare Ellroy har skrivit finns mordet på hans egen mor. Hon var sjuksköterska, hade alkoholproblem och hittades strypt vid en vägkant i Los Angeles 1958. James var bara tio år gammal.
– Jag har hänsynslöst exploaterat min mor i min litteratur. Det har både varit ett sätt att bearbeta det som hände och en hyllning till henne.
Skriver för hand
– Min bok ”Den svarta dahlian” är en skildring av vad som kunde ha hänt där i Los Angeles på 1940-talet. Filmen är fortfarande min historia, men snyggt komprimerad av herr De Palma.
Han är nöjd med skådespelarna, kanske delvis för att han knappt kände till dem tidigare.
– Jag har ingen tv, läser inte dagstidningar, går sällan på bio. Hilary Swank hade jag sett i den där ohyggligt överskattade boxningsfilmen.
(Hon vann en Oscar för just den rollen, i ”Million dollar baby”.)
Efter några år i San Francisco har han efter skilsmässan från andra hustrun återvänt till Los Angeles.
Hur ser ditt liv ut där?
– Jag har få vänner. Några författarkollegor, några poliser. Nu när jag ska gå in i en skrivperiod ligger jag och stirrar i taket i flera timmar, tänker och lyssnar på klassisk musik.
– Sedan skriver jag. För hand. Jag har haft samma kvinna i 24 år som sedan skriver ut alltihop på dator.
Boken släpps om två år. En politisk roman, helt utan deckarintrig.
– Jag har tagit den genren så långt det går. Men det blir ingen pamflett kring kriget i Irak eller president Bush eller så. Jag är för vår regering. Jag ska isolera några händelser som utspelades åren 1968–1972.
En härlig besatthet
Från och till har han funderat på att skriva en roman om sitt senaste förhållande.
Han vänder sig till de kvinnliga journalisterna runt bordet och säger:
– Mina fruar och fröknar, det jag upplevde i detta förhållande har ni aldrig varit med om. Man kan säga att denna kvinna och jag uppfann sex på nytt. Det var en härlig besatthet. Boken skulle heta ”Joan – ett sexuellt minne”. Men det blir för privat. Så det får nog förbli den bästa bok jag aldrig skriver.
Fakta: James Ellroy
Jan-Olov Andersson
