Herden som ändrade landskapet

I den mycket gamla, ödsliga och vindpinade trakt där Alperna tränger in i Provence, fick en ung fotvandrare nattlogi hos en ensam herde. Året var 1910. Herden hade skapat ett hem av en av de övergivna husruinerna på den kala högslätten. På kvällen satt han vid sitt bord och sorterade ekollon som han sedan lade i vatten. På morgonen gav han sig iväg med sin fårhjord med ett grovt järnspett i handen. Vandraren följde efter.

Herden, som hette Elzéard Bouffier, planterade träd. Obemärkt och helt utan egen vinning förändrade han landskapet. Varje dag tog han med sig ekollon, senare också bokollon, björkplantor, lönn. Åren gick, skogarna växte, två världskrig passerade. Ekarna låg för långt bort för gengasproducenterna. Vinden blev mjukare, vatten strömmade åter i de torrlagda bäckfårorna. När vandraren 1945 sista gången besöker den då 87-årige herden har några av byarna på vägen börjat befolkats på nytt.

Vad gör det att den franske författaren Jean Gionos historia blev refuserad av Reader's Digest som 1953 beställde ett bidrag till serien "Den märkvärdigaste människa jag någonsin mött" och på sitt grundliga sätt kollade upp fakta men inte kunde finna ett spår av någon Elzéard Bouffier. Tidskriftsredaktören anklagade Giono för bedrägeri men hans historia har sedan dess kommit ut i många upplagor och översatts till många språk. Nu äntligen till svenska.

Berättelse

Pia Bergström (kultur@aftonbladet.se)