Den man borde vara

PIA BERGSTRÖM läser en utsökt roman av Pia Tafdrup

helskärm

"ge mig det du har / av allting / jag kräver / inget mer" skriver Pia Tafdrup i en av sina tidiga dikter. Ge sig hän, den nu mycket etablerade danska diktarens första roman skildrar en sådan kompromisslös, blind förälskelse som kräver allt. Tafdrup påpekar redan på första sidan att det franska ordet för att ge sig hän, det röda och tveeggade "sacrifier", också betyder "att offra sig".

Jaget i den språkligt högspända och förvånansvärt "unga" romanen är en beskyddad familjeflicka och litteraturstudent, Pascha. I en översymbolisk inledning klättrar hon över ett högt plank in till grannens hus och träffar Patrick, husets ägare, en attraktiv man med ett stort ärr i pannan. Patrick är litterär agent och mästare i judo, det bohemiskt eleganta huset som har något av inredningsreportage över sig är fullt av böcker. De inleder en intensiv erotisk relation som förlossar och förvandlar Pascha. Hon säger ja till denne man med hela sin varelse och är viss om att hans kroppsliga gensvar, hans glädje när de möts betyder att han känner som hon. Patrick har inte alltid tid men bjuder på Cuvée Dom Pérignon. Han vill att hon ska ha höga klackar. Och Pascha som "blir till" under hans blick har aldrig något annat.

Historien är nästan banal, om än utsökt skriven. Han har naturligtvis andra kvinnor, andra bekymmer, han är en erövrare, en gång ett bortstött, förhärdat barn. Han njuter av hennes oskuldsfulla väsen, kropp, inte mer: "Världen är vacker Pascha. Det är det enda som betyder något."

Pascha hatar honom inte utan förmår förkrossad, förvandlad känna - ömhet. Hennes hjärta är nästan löjligt rent. Samtidigt är det just det jag tycker mest om, Pashas tillitsfulla självklarhet, frånvaron av ironi i beskrivningen av alla hennes stora känslor.

Jag borde veta bättre men boken håller mig länge i ett sorgset grepp. Det är som den tillitsfulla Pascha man borde vara, borde varit.

Roman

Pia Bergström (kultur@aftonbladet.se)