Sträng, seriös - och skoj!
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-06-08
I John Irvings nya roman Tills jag finner dig får vi i en 125-sidig prolog följa en fyraårig pojke och hans mor från Köpenhamn över Oslo, Stockholm, Helsingfors och Amsterdam på jakt efter en undflyende barnafader. Läsaren inser att här finns en hund begraven och att fyraåringen på något sätt missuppfattat hela saken.
Här finns förmodligen en helt annan förklaring, som kommer att uppenbara sig vid slutet av romanen.
Även om John Irving lagt stor möda på att ge rik gestaltning åt sitt huvudtema, förhållandet mellan far och son, är det knappast där romanens kvaliteter ligger. Det som gör att man trots den maniska ordrikedomen lätt blir sittande länge med Tills jag finner dig är Irvings dickenska författartalanger. Runt pojken, vars uppväxt vi får följa, finns långa rader av de mest aparta karaktärer, färgstarka och i all sin orimlighet fullkomligt trovärdiga. Och får Irving fatt i en scen med en bra anekdotisk poäng inbyggd är han mannen att bygga ut scenen till en riktigt praktfull och dråplig episod – och i denna 780-sidiga romanbjässe finns det plats för många sådana episoder.
John Irving vill mycket gärna framstå som strängt seriös och göra läsaren gripen och berörd, men det är som briljant underhållning jag uppskattar hans nya roman.
Roman
Lennart Bromander (kultur@aftonbladet.se)
