För tuff för s?

ULRIKA KÄRNBORG läser om kvinnans plats i Partiet

"Det är bara en sak ouppklarad; tron på mig. Det eviga problemet av att vara kvinna." Så enkelt uttryckt av en folkhemsikon. Huvudet på spiken. Orden är Alva Myrdals, den som citerar dem Lotta Gröning. Hon har skrivit en personlig biografi om Myrdal. Det är ett djärvt, för att inte säga dumdristigt, projekt med tanke på hur mycket som redan sagts i ämnet.

Nu, mer än trettio år efter Alva Myrdals död, verkar nämligen alla ha sin egen bild av henne. I Svenska Dagbladet (24 augusti) gav den fritt fabulerande "debattören" Elise Claeson Alva Myrdal skulden för att ha fördrivit den svenska kvinnan från hemmet. Det är en vanlig uppfattning.

För från att ha varit uppburen yrkeskvinna, politisk visionär, internationell fredsarbetare och så småningom landsmoder, verkar Alva Myrdal numera oftast ses som en iskall social ingenjör med hårda nypor och övermänniskoideal.

Lotta Grönings stora förtjänst är att hon förklarar varför det har blivit så. Om Alva och Gunnar Myrdals kärleksrelation, deras familjeliv och deras respektive karriärer finns inte så mycket att tillägga. Två strålande biografier, av Kerstin Vinterhed och Yvonne Hirdman, ger all information man behöver.

Vad Gröning enligt min mening bidrar med, och hon gör det med besked, är sina egna erfarenheter som kvinna inom arbetarrörelsen. Varför har socialdemokraterna alltid haft så svårt för starka kvinnor? Hur kom det sig att inte ens Alva Myrdal, trots sin erkända begåvning, blev rumsren? Precis som andra stora personligheter såg hon sig utmanövrerad och skickad utomlands. Efterkrigstidens Sverige var helt enkelt inte moget för en kvinna av den kalibern. Är dagens Sverige det?

Kvinnans plats - min bok om Alva Myrdal är en högst privat uppgörelse med arbetarrörelsens inställning till jämställdhet. Lotta Gröning använder exempel från sitt eget liv för att illustrera hur det kan gå om man är kvinna och styv i korken.

Egentligen beskriver hon en fattig jordbruksnation som aldrig frigjorde sig från sina konservativa rötter. Att det tog så lång tid innan svenska kvinnor fick rösträtt berodde på det och inte bara på kvinnomotståndet i den socialdemokratiska partiledningen. Även om det var och är bestickande.

"Någon jävla skillnad måste det finnas", sa Gunnar Sträng en gång, högröd i ansiktet när likheten mellan könen kom på tal. "Den lilla skillnad som finns sätter vi stort värde på!"

Intellektuell, välutbildad, välklädd - allt det var Alva Myrdal. I Sverige har det aldrig varit en bra kombination, inget vinnande koncept, så att säga. Det är därför det gick som det gick med eftermälet, är Grönings slutsats.

Den kan jag ställa upp på.

Mindre övertygad blir jag när Lotta Gröning försöker argumentera för att det är lika svårt för kvinnor i dag att kombinera moderskap och karriär som det var på 1940-talet. Lätt är det inte, men ändå något lättare. För, som vi brukar säga när vi ser hur den svenska modellen krackelerar omkring oss, vi har i alla fall dagis.

Samhälle

Ulrika Kärnborg