Lysande bilder

helskärm

Ordet illustrera betyder etymologiskt att ”belysa” eller ”skänka ljus och lyster åt”. Som litterär företeelse är illustrationen därmed inskriven i idén om att texten är en mörk och färglös trakt över vilken fantasins sol höjer sig i läsakten. Ibland stöter man därför på tanken att illustrationer krymper utrymmet för läsarens skapande medverkan.

Själv tänker jag i?stället ofta på bilderna i bilderböcker som ett slags scenografi för den lilla iscensättning som högläsningssituationen innebär. Uppslaget blir som en kuliss åt det spelrum där läsarna är såväl skådespelare som åhörare. Inför Halla Sólveig Thorgeirsdóttirs illustrationer i Ängeln i trapphuset faller dock ett sådant synsätt. De ger tolkningar av just det slag som lägger sig i vägen för ens eget inre bildskapande. Men Thorgeirsdottirs illustrationer är å andra sidan så intelligenta, överraskande och starka att man gärna, ja närmast lyckligt, överlämnar sig åt hennes fantasivärld.

Olja, krita, fotocollage och teckning. Teknikerna är flerfaldiga i de bilder som ledsagar den orolige och skavande pojken Asks vardag. Pappa och hans nya kvinna skaffar honom ett syskon. Sagovärlden med häxor, änglar och varulvar hotar ständigt att översvämma det vedertaget verkliga. De andra barnen lovar, men hotar ännu mer.

Vore det inte för Thorgeirsdóttirs ofta överväldigande fantasi skulle Kristín Steinsdóttirs berättelse knappast väcka uppmärksamhet. Nu lyser den som en vintergata i minnet långt efter det att allting ordnat sig för Ask och det sista, heta, solnedgångsljuset långsamt slocknat bakom stängda pärmar.

Bilderbok

Magnus William-Olsson (kultur@aftonbladet.se)