”Astrid ställde upp för oss”

Karin Alvtegen om gammelfaster Astrid Lindgren och sin nya thriller ”Skugga”

Efter nio månader i grå plyschdräkt har Karin Alvtegen klivit ut i rampljuset igen.

I höst kommer den nya boken ”Skugga” och hon måste lämna isoleringen.

Mot sin vilja.

–?Jag är en ensamvarg. Det roliga sker i mitt huvud, säger hon.

I blommig sommarklänning och solglasögon sitter Karin Alvtegen på Mosebackes terrass på Söder i Stockholm.

Borta är den bekväma plyschdräkten hon praktiskt taget levt i de nio månaderna vid datorn.

–?Min son undrade till sist om jag tvättade den någon gång, säger hon och skrattar.

I slutet av september kommer den nya boken, ännu en psykologisk thriller med ett s-ord i titeln. Denna gång ”Skugga”.

Nya tidens popstjärnor

Efter två lediga månader med familjen väntar en intensiv höst i rampljuset, både i Sverige och utomlands, under marknadsföringen av boken.

Något som Karin Alvtegen inte är särskilt förtjust i.
”Jag isolerar mig helt och lever i den här bubblan”

–?Jag tycker att den här personfixeringen är sjuk. Författare har blivit den nya tidens popstjärnor. Fortsätter det kommer det snart att bli som i musikbranschen, där det inte längre handlar om talang, utan om att ha rätt attityd.

Karin Alvtegen tycker bäst om tiden före. Det är själva skrivandet hon njuter av.

I ett år tänker hon på boken – tills hon har allt klart i huvudet, till och med sista meningen.

Då sätter hon sig och skriver.

–?Jag isolerar mig helt och lever i den här bubblan. Jag har inget behov av någonting annat, jag går inte på middagar, jag tackar nej till alla fester. Det är bara familjen jag ägnar mig åt förutom att skriva.

–?Det är fantastiskt roligt och jag känner mig verkligen privilegierad. Men jag måste känna mig helt fri för att uppleva skrivglädjen.

Idé från en radiointervju

Första idén till ”Skugga” fick Karin Alvtegen av en radiointervju med en kommunal boutredare, Marianne – både i verkligheten och i boken.

–?Hon gjorde ett djupt intryck på mig. Hon visade respekt och en sådan värme för dessa enslingar som dött.

I boken leder en ensam människas död – Gerda, som i 30 år varit hushållerska åt författaren och nobelpristagaren Axel Ragnerfeldt – till att en livslögn rullas upp.

En livslögn som i sin tur lett till flera och som påverkat många männi- skors liv.

Bilden av Axel Ragnerfeldt är inte densamma som personen Axel Ragnerfeldt.

–?Allt är en chimär.

Gammelfaster Astrid

I motsats till en berömd person i Karin Alvtegens eget liv, hennes gammelfaster Astrid Lindgren. Hon var precis den vi tror att hon var.

–?Hennes kulturgärning lever kvar och det är mycket att ta hand om och förvalta, speciellt nu under 100-årsjubileet, men det gör alla med glädje, med tanke på hur mycket hon ställde upp för oss. Hon är en äkta förebild.

–?Men då slog mig också tanken, att tänk om det var tvärtom – att det fanns massa hemligheter som absolut inte fick komma fram?

Karin fnissar när hon säger det – så otänkbart är det.

–?Jag känner inte till någonting sådant och det är härligt. Jag blir så glad att det finns sådant som är på riktigt.

Först efter sin tredje bok vågade Karin berätta att hon var släkt med Astrid – av rädsla för att folk skulle tro att hon försökte dra nytta av släktskapet.

I dag talar hon gärna om sin gammelfaster, med stolthet i rösten.

–?Hon var genuint välvillig – och helt ointresserad av sin berömmelse. Hon har betytt otroligt mycket för mig.

Astrid hann aldrig läsa någon av Karins böcker.

–?Men jag ringde till henne när den första boken kom.

Karin Alvtegen

Karins boktips till