"Bara enfaldiga blir frälsta"

Jo Nesbø – en mentalt självreparerande man som lyckas med (nästan) allt han vill göra

Hans nya bok rymmer våldtäkt, kalla avrättningar och religiös fanatism.

Själv är norske Jo Nesbø en harmonisk person som ser ljust på livet. Och skrivkramp – nä, det kan han inte ens föreställa sig.

Jo Nesbø, 46, är en av Norges mest framgångsrika författare. Han har lyckats bli älskad av både läsare och kritiker. Dessutom är han sångare, låtskrivare och gitarrist i det populära rockbandet Di Derre.

– Det har gått bra för mig. Hittills har jag försökt hålla en ganska låg profil, så medierna har inte börjat hata mig" Men skriver jag en dålig bok tycker nog en del att det är på tiden att jag slaktas, det får jag acceptera.

Alltid en sökare

Jo Nesbø är i Sverige för att lansera sin senaste bok om kriminalinspektör Harry Hole, "Frälsaren". Berättelsen börjar med att en ung flicka våldtas och den utvecklas till en historia om hämnd, tro, ondska och fina fasader. Frälsningsarméns värld spelar en stor roll. Jo Nesbø hade själv en period när han sökte sig till frikyrkliga kretsar.

– När jag var 15-16 gick många av mina vänner in i en församling och jag var med på en del möten. Jag har alltid varit sökande. Men religioner har sin utgångspunkt i att man okritiskt förväntas godta något som för de flesta är osynligt och otroligt. De som är enfaldiga nog att göra det kan frälsas – annars inte.

Ville bli fotbollsproffs

Berättandet och läsandet har alltid funnits i Jos familj. Men att bli författare var ingen självklar bana. Som tonåring satsade han hårt på fotbollen och drömde om att bli proffs. Två skadade knän satte brutalt stopp för planerna. I stället var han optionsmäklare innan han började skriva och kunde försörja sig på det. I dag delar han tiden mellan Jo Författaren och Jo Popstjärnan.

– De båda rollerna kompletterar varandra bra. Skrivandet är introvert och ensamt medan turnélivet med bandet är socialt.

Du lever ett ganska "ungt" liv – hur känns det att bli äldre?

– Det märks främst fysiskt - om jag skadar mig läker det inte lika fort. Det är en påminnelse om döden. Men jag har jobb som håller mig väldigt ung, eftersom jag hela tiden gör nya saker. Jag hade nog inte levt så annorlunda om jag varit 20 eller 60.

Medelålderskänsla eller ej, Jo Nesbø ger ett självsäkert och harmoniskt intryck.

– Jo, jag tror nog att jag är...mentalt självreparerande. En finansperson som jag intervjuade en gång sa att han var född lätt till sinnes, det stämmer lite på mig också. Som när jag var 19 och förstörde korsbanden: på kort tid hade jag ändrat fokus till annat än fotbollen, börjat studera, läsa och resa. I stället för att bara se den stängda dörren såg jag de öppna.

Annars finns föreställningen om att det behövs en dos ångest för att skapa?

– Ja, mina bästa låtar och texter kommer nog när jag är inne i en dålig period. Att skriva är lite att stänga världen ute och det gör man mer när något inte fungerar.

Jo Nesbø har en sjuårig dotter men lever inte ihop med någon kvinna. Och han är inte säker på att hans liv skulle passa för det heller:

– Man behöver inte nödvändigtvis bo ihop. Jag kan ändå tro på livslång kärlek – flera av mina gamla kompisar har varit tillsammans med samma i tjugo år. Jag bodde med en kvinna i sex år, men det ska vara mer som fungerar än som inte gör det efter så lång tid.

Pengarna ger frihet

I stället är frihet något Jo Nesbø återkommer till. Det gäller också vad pengar kan göra med livet:

– Jag är inte alls intresserad av prylar, så där är pengar bortkastade på mig. Däremot har pengarna gett mig frihet att resa och att skriva utan att behöva tänka kommersiellt.

Fakta: Jo Nesbø

Jo Nesbøs boktips till...

Cecilia Gustavsson