Paradoxalt budskap – men det når ända fram

”Liten skär” är en flicka som många andra i den svenska barnboksvärlden. En smula argsint, egensinnig och otämjbar. Jag vet faktiskt inte riktigt varför jag gillar henne. Kanske för att Stina Wirsén lyckas teckna henne så att hon liksom trotsar avsikten med den bok vars huvudperson hon är. Carin och Stina Wirséns första bok om ”liten skär” lärde ut räkning. Den nya boken undervisar i stället om rumsliga förhållanden, ord som ”under”, ”på”, ”inuti”, ”bredvid”, etc.

Författarens rimmade tvåradingar tyr sig insmickrande till sånt som barn anses tycka är särskilt kul, som gosedjur, kalsonger och toaletter. Det borde bli outhärdligt, men Stina Wirséns bilder fogar sig inte i konceptet. Kanske spelar det en roll att författaren och illustratören de facto är mor och dotter. Barnen på bilderna ser inte ut som de läraktiga ungar texterna adresserar. Och den tecknade modern saknar fullständigt den auktoritet som författaren myndigt utövar.

Avslutningsuppslaget är talande för varför Var är liten skär och alla små brokiga? ändå är en så svåremotståndlig bok. I ena hörnet den uppgivna modern, i den andra, bakom byrån, den oppositionella ”liten skär”. Och där emellan, som en fantasi om de tänkta läsarna, alla de små okuvligt brokiga. Vid sidan av mässar texten: ”Över och under / Bakom eller på / Framför eller bredvid / Så kan man stå / Ovanför och inuti / Mittemot, intill / Mellan några stycken / Kan man sitta om man vill”. Knappast ett glasklart budskap. Och just därför, god litteratur.

Bilderbok

Magnus William-Olsson (kultur@aftonbladet.se)