Jesus, vilken röra

TORSTEN KÄLVEMARK blir kluven av Lena Einhorns nya bok

Eftersom det redan skrivits en hel del om Lena Einhorns bok är det lika bra att säga det med en gång: Jag tror inte ett ögonblick på den hypotes som hon framkastar i slutkapitlet och som går ut på att Jesus och Paulus egentligen var en och samma person. Frågan är om hon själv tror på den. På de sista raderna i boken säger hon nämligen ödmjukt att ingen av oss sitter inne med sanningen om vad som verkligen hände för tvåtusen år sedan.

Så är det förstås. I utombibliska och ideologiskt oberoende källor får vi nästan inte veta någonting om vare sig Jesus eller Paulus. Frågan är bara om det ändå inte finns vissa saker som forskningen anser som rimliga och som man inte kan handskas hur som helst med. Det är här jag tycker att Lena Einhorns bok brister och det är sällan jag har känt mig så kluven inför någon bok.

Å en sidan innehåller den goda populärvetenskapliga sidor om just aktuell bibelforskning och om basfakta som varje läsare av Nya testamentet kan ha glädje av. Inte minst hittar man återkommande hänvisningar till texter ur den judiska tradition som så ofta förbisetts av bibeltolkare i den kristna historien. De tidiga kyrkofäderna får också komma till tals. Å andra sidan presenterar den en vildvuxen flora av spekulationer, glidningar och associationer. Jag skulle vilja se den läsare som efter ett tag inte känner sig förvirrad av dessa hopp mellan fakta och fiktion.

Precis som Lena Einhorn har jag länge haft ett stort intresse för de bibliska skrifterna. Jag har akademiska betyg i ämnet och har en gång i tiden läst evangelierna och Paulus brev på originalspråket. Detta sagt som en förklaring till varför jag fått en så grundmurad respekt för källkritik och för komplexiteten i det skriftliga material som berättar om de historiskt sett svårfångade gestalter som gett upphov till kristendomen.

Det är därför som jag tycker att alla som skriver om Jesus och hans omvärld av judisk religion och romersk politik ändå måste försöka förhålla sig till vad moderna och välorienterade forskare har att säga och helst också gå i något slags dialog med dem. Det är här som Lena Einhorn i mitt tycke kommer till korta.

Ta bara en författare som den judiske Oxfordprofessorn Geza Vermes, en av de främsta auktoriteterna på dödahavsrullarna, dessutom upphovsman till en rad böcker om människan Jesus. (Hans stora arbete The Authentic Gospel Dagens Nyheter av Jackie Jakubowski tidigare i år.) Ingen som skriver om samma ämne kan rimligtvis gå förbi en forskare av hans kaliber. Men i Lena Einhorns bok finns han inte ens med i personförteckningen. Där hittar man å andra sidan en svensk författare som Helmer Linderholm som förutom en rad romaner och fantasifulla ungdomsböcker också skrivit en del om Jesus.

Världsberömda svenska bibelforskare som Harald Riesenfeld och Birger Gerhardsson får inte heller spela någon roll fastän deras bidrag till traditionsforskningen kunde vara intressanta att presentera för en inhemsk publik. Å andra sidan dras en rad exegeter från tidigt 1900-tal fram ur en förmodligen befogad glömska.

Lena Einhorn skriver in sig i en tradition av ifrågasättande svenska författare i bibliska ämnen. Där mötte vi för något drygt decennium sedan Göteborgsprofessorn Alvar Ellegård och hans Myten om Jesus. Han ville göra Jesus till ledare för esséerna i Qumran några hundra år före vår tideräkning och fick i stället manipulera historien om Paulus väg till Damaskus för att få det hela att gå ihop. I Einhorns bok blir Jesus liv senarelagt med ett par decennier för att hennes hypotes ska stämma.

Förlåt min otro: Men jag har svårt att se vad den resande kosmopoliten Paulus med allt sitt brevskrivande egentligen har gemensamt med den kringvandrande predikanten Jesus som faktiskt inte lämnade en enda skriven rad efter sig.

Någon kommer säkert att säga att jag i det avseendet är fast i gamla tankemönster. Det är möjligt och andra får gärna lita mer på det som Lena Einhorn skriver. Mitt tips är ändå att hennes bok på längre sikt inte kommer att ses som något mer vägande inlägg i debatten om Jesus som historisk person.

Jag tillhör dem som med stor uppskattning har läst hennes mer faktaförankrade böcker om den nyss förgångna historien - jag tänker på Handelsresande i liv och Ninas resa. Det är därför som min besvikelse över den här boken också blandas med ett visst vemod.

Historia

Torsten Kälvemark (kultur@aftonbladet.se)