RÖTT KORT!

ÅSA LINDERBORG om Pelé - stor bara på fotbollsplanen

Brasilianarna anses ha ett särskilt passionerat förhållande till fotboll men det är inget man märker när man läser Edson Arante de Nascimentos självbiografi Pelé. Tillsammans med spökskrivarna Orlando Duarte och Alex Bellos har "världens bäste fotbollsspelare" lyckats åstadkomma den sämsta sortens idrottsbiografi: självförhärligande redovisning av händelser och framgångar utan några djupare reflektioner av varken privat eller samhällelig karaktär, där kärleken till idrotten förblir oförklarad.

Pelé, född 1940 strax norr om Rio de Janeiro, är bara ödmjuk när han skriver om lagkamraterna han spelade hem tre VM-guld tillsammans med - och något annat hade naturligtvis inte heller varit möjligt. I övrigt är boken parodiskt skrytsam även inom sin genre.

Så menar Pelé att fotbollens bästa epok var just de åren han var aktiv. Då, när inte alla hade råd att köpa skor och kortbyxorna var av grov bomull, var fotbollen glädjefylld, ren och oskuldsfull. Den rike mannens romantiseringar av fattigdomens betydelse för sambafotbollen torde vara stötande läsning för alla dem som fortfarande bor i ett av världens fattigaste länder och ännu inte lyckats få något av alla feta reklamkontrakt han så förnöjsamt berättar om. Lika nogsamt räknar Pelé upp alla hus han äger, liksom antal kor och grisar på den storslagna ranchen. Han berömmer sig även för alla sina kvinnor och oäkta barn. Det var Pelés förtjänst att USA fick VM 1994 - han hade ju spelat fotboll där på 1970-talet. Att allt gick åt helvete för honom som idrottsminister i mitten av 1990-talet var i alla fall inte hans fel. Till allt annat Pelé har lyckats med hör även att han alltid har haft samma frisyr, han har nämligen varit jättebra på att inte tappa håret.

Denna vämjeliga läsning marmoreras av Pelés svaghet för män med makt. Om till exempel general Médici, vars militärstyre länge solade sig i glansen av VM-guldet 1970, skriver Pelé att han visserligen var diktator, men innerst inne också en riktig fotbollsälskare.

Kanske kan alltihop förklaras med att Pelé aldrig har varit farlig för någon annan än dem som under 90 minuter råkat befinna sig på samma gräsmatta som han. Den i alla avseenden skötsamme legendaren har haft det förhållandevis lätt både under och efter sin karriär och har aldrig blivit ifrågasatt så som Diego Armando Maradona eller Muhammad Ali. Etablissemangets smilande kelgrisar brukar ofta vara ointressanta människor - alldeles oavsett om de gjort imponerande 1 283 mål på 1 367 matcher.

Biografi

Åsa Linderborg