Fett bra

VIKTOR JOHANSSON om skarpslipad seriesatir

I Einsteins fru skriver Liv Strömqvist historia, ritar upp en alternativ historiebok. Hennes tredje seriealbum efter Hundra procent fett och Drift (tillsammans med Jan Bielecki) är en hall of fame av forskare och konstnärer som knuffats ner från prispallen av ”det stora mammiga mansegot”. Den kanoniserade världshistorien bär uppenbara drag av klassisk härskarteknik punkt ett: osynliggörande. ”Äh, du är en relativ minut efter Einstein.” ”Men jag är hans fru Mileva Maric, vi har ju publicerat detta tillsammans.”

Men härskartekniken är inte historia. De unga serietecknarkvinnornas stil verkar svår att hantera. En nojjig Özz Nûjen försöker i P3 övertyga Nina Hemmingsson och Sara Olausson om att de faktiskt tecknar fult. Det där kan jag göra själv hemma-attityden är stört osynliggörande, och förlöjligande (punkt två på härskarlistan).

På en sur blogg kallas Strömqvists stil för ”tuschkladdande”, när man skulle kunna säga naivism, skevhetsstilisering, graffiti, dokumentär spontanism eller folklig minimalism. Kallade man det kladd när dogmapojkarna skakade mästerverk ur sina handkameror?

Om tecknarstilen bara flörtar med det dokumentära, så är stripparna verkligen historiska reportage. Strömqvist rotar fram gamla brevsamlingar och fotnoterar noga, presenterar oss för Voltairine de Cleyre, Ruth Kligman, Lee Krasner och just Mileva Maric. Aldrig hört talas om dem?

Gissa varför.

Ett aktningsvärt projekt men hur är det genomfört egentligen? Jo, fett bra! Vad som slår så hårt är knivskarpa maktanalyser formulerade av typ en kicker. En taktik lika smart som Michael Moores kepsapproach och Annika Lantz bimbomaskerade sokratiska metod. Hela patriarkatet är liksom en tuggummibubbla som Strömqvist arrogant blåser upp på några rutor för att sedan panga med vass fjortistunga. Bakom köpfrossan finns inget verkligt behov, familjen har ingen inbyggd kärna. Allt är luft, eller värre.

Einsteins fru står och chockar alldeles rosa i bokhyllan mellan de Beauvoir och Grennvall, svär om att inte glömmas bort.

Viktor Johansson