Paradiset, med lätt hand

helskärm

Den holländske författaren Cees Nootebooms senaste roman Paradiset förlorat är inte särskilt omfångsrik. Efter en våldtäkt ger sig en ung brasiliansk kvinna av till Australien på jakt efter ett aboriginskt paradis. Det finner hon förstås inte och Nooteboom fångar suggestivt bristen på beröringspunkter mellan aboriginsk och västerländsk kultur. Hon förlorar sitt paradis och tar i stället jobb som ängel i ett slags live-spel i Perth.

Där upptäcks hon av en lätt livstrött holländsk litteraturkritiker som förhäxas av henne och tror sig i sin tur ha funnit sitt paradis. De skiljs åt, men av en slump stöter de sedan på varandra igen på ett spa i Österrike. Där tvingas den holländske kritikern inse att paradiset är en omöjlig paradox; ett ställe, där alla ideal uppfylls måste också vara fyllt av måttlös tristess och därför rimligen endast avsett som bestraffning.

Författaren turnerar den något skruvade historien med elegans och intelligens. Människans trängtan efter paradisföreställningar blixtbelyses ur oväntade perspektiv och anspelningar på Miltons förlorade paradis dyker ofta upp i romantexten som referenser till en paradisföreställning av mer handfast art. Även om detta är en bok skriven med lätt hand, är den klart substantiell.

Roman

Lennart Bromander (kultur@aftonbladet.se)