Terror & testosteron
Rädslans decennium summeras i flera filmer
Malika Zouhali-Worrall och Katherine Fairfax Wrights dokumentär Call me Kuchu, om hbtq-rörelsen i Uganda och främst om den för två år sedan mördade frontfiguren David Kato, handlar inte bara om förtryck utan om envis och solidarisk kamp. Bland mycket annat framgår att tidningen Rolling Stone beskrev rörelsen som associerad med terroristorganisationer och medansvarig till ett bombdåd.
Det är ingen slump att en homofientlig publikation spelar ut just terroristkortet. Under det senaste decenniet har vi ju sett hur politisk kamp blivit terrorism, hur lagstiftningen förändrats och kontrollen ökat med hänvisning till att inga medel kan vara otillåtna när det handlar om terroristbekämpning.
Gränsen går vid tortyr, om man ser den debatt som brutit ut med anledning av Kathryn Bigelows film Zero dark thirty. Här skildras terrorbekämpning de luxe, sökandet och dödandet av Usama bin Ladin. Terroristernas terrorist, gömd i en isolerad familjevilla.
Byggd på verkliga händelser och enligt förtexten förstahandskällor skildrar den CIA-agenten Mayas besatta arbete mot slutmålet. Det är hett och svettigt i Islamabad och helt omöjligt att leva för en amerikan. Hotet manifesteras genom filmen i ett par attacker, även attacken i London klipps in.
Filmens inledande tortyrscener är vidriga, men om någon kan tro att Bigelow skulle stödja tortyr som metod genom att skildra den så får nog denna någon också anse att Ruben Östlund tycker att förortsgrabbar ska stjäla mobiltelefoner, kanske rent av Gabriela Pichler tycker att människor ska få sparken, förnedras och förvägras nya chanser.
Zero dark thirty ligger nära verkliga händelser. Så nära att den måste vara pålitlig. Det torde inte råda så stort tvivel om att den som helhet är det. Det är filmen som just film som är det intressanta. Och dess framstående drag är det stora fokus som läggs på meningslösheten. Slutet utgör en antiklimax – uppdraget är slutfört, bin Ladin död och framtiden finns inte. En punkt där historien tar slut, håller andan, söker riktning. Att jakten på UBL också, trots en kvinnlig huvudroll, är en fråga om testosteron är lika tydligt som meningslösheten. Filmen kan sammanfattas som att skäggiga män jagar andra skäggiga män. Det är macho, det är heder, kamratskap, lojaliteter, uteslutning av kvinnor.
Kathryn Bigelows film ifrågasätter inte en patriotisk agenda. Amerikanska liv är mer värda än andras. Men den vrider ändå lite grann, sticker ett litet hål, i den historiska epok som inleddes 11 september 2001, Kriget mot terrorismen. Dock gör den det i en helt och hållet amerikansk kontext. Mira Nairs mycket estetiskt snygga filmatisering av Moshin Hamids roman Den ovillige fundamentalisten vänder spegeln 180 grader, mot pakistanske Changez som gör en lysande karriär på Wall Street. Efter attackerna på WTC förvandlas han till den andre, muslimen.
Över en natt blir han utspydd från the melting pot. Han gör det inte lätt för sig, odlar skägg och väcker misstänksamhet och tröttnar till slut på att jobba i kapitalets plasthjärta. De flesta amerikaner är lika obegripliga som pakistaner och afghaner i Zero dark thirty. Changez hittar också den formel som förenar Wall Street och den muslimska fundamentalismen: kommodifieringen, räknandet på liv och pengar, på alltings bytesvärde.
Tillsammans blir filmerna sorgliga dokument över rädslans och misstänksamhetens decennium. Liksom i Michael Mayers Out in the dark, om ett bögpar där den ene är palestinier, den andre israel, är det terroristjakten, inte främst homofobin, som slår hela tillvaron i bitar.
När den politiska kampen terrorstämplas uppstår ett tomrum. I Uganda fylldes det med förnyad kamp, i domstolar och genom ett stort kontaktnät även globalt. Stödet för hbtq-personer i Uganda tycks stort internationellt. Ingen har brytt sig om idiotierna om anknytning till al-Qaida eller al-Shabab.
I Sverige har det blivit tydligt att Migrationsverket inte ens bryr sig om att det finns en statlig terror riktad mot bögar och flator, där upprepade försök görs att lagstifta om dödsstraff och angiveri. En terror som fått sin inspiration från extrema amerikanska kristna.
Cirkeln sluts i Kampala och i Norrköping.