Frihet i Svalöv
Min första lägenhet var på 14 kvadratmeter, eller kanske 12, kanske mindre än så, det är svårt att minnas och att avgöra så här på håll.
Jag var nitton år på det tjugonde, det minns jag bestämt för den 15:e november just det året i just den lägenheten drack jag den första pilsner Urquell – eller var det Kir? – som jag själv hade fått köpa på Systembolaget. Det var 20-årsgräns då, det kanske det är fortfarande.
Jag skålade med Micke, Jonas, My och Klara och kanske John. Vi firade att jag hade fyllt vuxen, med visst pompa och ståt får man allt säga. Vi spelade gitarr och lyssnade på Prefab Sprout och Lars Demian och The Waterboys. Sedan skålade vi igen. Vuxen, klingklong, nu börjar det.
Egentligen var det väl inte min första lägenhet. Det var väl ingen lägenhet, överhuvudtaget, inte mer än möjligtvis rent definitionsmässigt. Den låg i en studentkorridor på Fridhems folkhögskola i Svalöv, Skåne, med dusch och toalett bredvid det hysteriskt vanvårdade köket ute i korridoren, just mittemot sofforna.
Så, egentligen, lägenheten var bara en säng och ett skrivbord och en musikapparat och en elektrisk skrivmaskin. Den betydde frihet och vuxen men den gills knappast som lägenhet, inte såhär i efterhand. Det kom senare.
Å andra sidan: 20 år gills inte som vuxen heller. Inte såhär i efterhand. Det kom också senare.
